Flyga = farligt?

Många reser och flyger hit och dit, och många är oroliga för att planet ska råka ut för en olycka. Men risken för att andra saker ska hända med dig på planet är betydligt större än kraschrisken. Här nedan följer några av de vanligaste åkommorna och vad man kan göra för att minimera riskerna. Rent statistiskt är en hjärtinfarkt troligare än en flygkrasch, om det är någon tröst?

Snabbval till de olika ämnena:

• Blodpropp »
• Luftkvalitén / smittorisk på planet »
• Tryck i öronen »
• Uppsvullna ben / vätska i kroppen »
• Risken för ökad strålning från yttre rymden »

Blodpropp

Äldre personer och dem som har en benägenhet att få blodproppar bör undvika att sitta helt stilla alltför länge. Vid Naritaflygplatsen i Tokyo finns en flygplatsklinik som varje år tar hand om mellan 100 och 150 passagerare med blodpropp efter långflygning. Flertalet av dessa har fått mindre proppar i benen, men har man otur kan propparna sätta sig i hjärta eller lungor och medföra risk för livet. Under de senaste åtta åren har dock endast 25 av de patienter som omhändertagits på flygplatskliniken i Tokyo avlidit på grund av sina proppar. Enligt ny forskning ska inte risken i sig vara större att få blodpropp just för att man flyger, utan för att man just sitter still och orörligt för länge.

Sitt inte för länge med krokiga knän, rör på dig så ofta du kan (1 ggr i timmen iaf.), gör små gymnastikövningar, ta en promenad i planet, ställ dig upp när möjlighet ges, ta en tablett av någon sort som innehåller acetylsalicylsyra (ex. Aspirin, Bamyl, Magnecyl, Treo, Trombyl m.m.) innan längre resor där du vet att du måste sitta länge (detta förtunnar ut blodet under flera dygn faktiskt, ta inte detta om du redan går under en sån medicin som t.ex. Varan eller annat blodförtunnande)

Luftkvalitén / smittorisk på planet

Syresättningen inne i planet är inte helt optimal. Man tar in en viss del ny luft under hela flygningen, hur mycket beror på flygplanstypen och vilken flygsträcka man har. Man brukar räkna med att luften byts ut 6-7 gånger i timmen, men det är ganska lite beroende på hur många som är ombord. En del säger att smittorisken ökar ombord då samma luft går runt till alla passagerare, men de nya moderna planen har dock väldigt bra luftfilter som gör att risken minimeras. Risken för att smittas på planet kan man alltså säga inte är högre än på andra ställen, beroende på flygplanstyp, antal passagerare och sjukdom förstås.
Luften är dock väldigt torr ombord på planet och det kan ge besvär med ögonen och/eller irritation av slemhinnor. Under själv flygresan kan det vara bra att ha med en koksaltlösning eller liknande, särkilt för den som har kontaktlinser och lätt får "grus" i ögonen. Vid förkylningsbesvär i samband med flygning rekommenderas nässpray, som lättar upp möjligheten att tryckutjämna.

Tips: Drick mycket vätska, då luften är väldigt torr.

Tryck i öronen

När planet är på marschhöjd, motsvarar det ett tryck på ca 2500-3500 meters höjd över havet. Och ett tyskt företag har tagit fram en öronpropp som ska sätta stopp för den obehagliga tryckförändringen som blir i öronen vid start och landning. Omkring var tredje passagerare upplever något obehag eller smärta. Öronproppen är utrustad med en liten ventil som ser till att trycket i mellanörat ökar långsamt och behagligt vid landning och start. Speciellt barn känner av detta problem, då de ofta är lite känsligare.
Öronproppen heter Earplanes och finns att köpa på vanliga apotek.

Uppsvullna ben / vätska i kroppen

När man är stillasittande en längre tid kan benen svullna upp pga. för mycket vätska som samlas. Vet man med sig om detta problem så gäller ju samma som för punkt "Blodpropp", man måste röra på sig, eller kanske använda sig av någon medicin / naturläkemedel som kan förebygga problemet.

Och risken för ökad strålning från yttre rymden, hur är det med det?

Strålningen från världsrymden är normalt ganska liten (ungefär 0,3 mSv per person och år i Sverige) eftersom den dämpas av atmosfären. Strålningen ökar ju högre upp man kommer (på 1.500 meters höjd är den dubbelt så stor som vid havsytan). Det kan ha betydelse om man bor på mycket hög höjd, eller om man har flygning som yrke.
Personal ombord på flygplan kan få en extra stråldos på flera mSv per år.
[källa: ssi]

Exempel på stråldoser (millisievert)
0,1 mSv Dosen vid flygning t o r över Atlanten
1 mSv Dosen vid magröntgen, eller genomsnittlig årlig naturlig dos från marken
4 mSv Sammanlagd årlig dos från alla strålkällor för en svensk i genomsnitt
50 mSv Dosen vid medicinsk avbildning av sköldkörteln, eller högsta tillåtna enstaka dos
500 mSv Dosen inom 10 km från kärnkraftverket i Tjernobyl efter olyckan 1986
5000 mSv Dödar direkt de flesta som får denna dos över hela kroppen utan intensivvård

[källa: svenskenergi.nu]

Endast långtidsexponering för kosmisk strålning kan (eventuellt) utgöra en hälsorisk

av Adrian Ström, flygläkarkonsult SAS HMS, öron-, näs- och halsspecialist, Centrallasarettet, Västerås

Piloter och flygande personal är i sitt arbete exponerade för olika risker, där risken att drabbas av cancer på grund av exponering för joniserande kosmisk strålning väl inte är den första man tänker på. Artikeln av N. Hammar och medarbetare i detta nummer av Läkartidningen belyser att denna risk sannolikt är mycket låg. I den studie de presenterar av nordiska piloter under 17 års tid fann man en ökad risk för malignt melanom och annan hudcancer. Ökningen av dessa cancertyper har varit en trend även i befolkningen i övrigt; ändrade res- och solningsvanor har angetts som en förklaring. Det är möjligt att flygbesättningar i något högre grad än övriga omfattas av denna livsstilsfaktor.
För att ytterligare undersöka detta pågår fortsatta epidemiologiska undersökningar, bl a av 80 000 flygande personal i en europeisk studie. Regler för flygbolagens ansvar och uppföljning av sin personal ger en ökad säkerhet för arbetstagaren och underlag för fortsatta studier om kosmisk strålnings eventuella effekter.

Säkerhetsgränser

Flygning på höjder upp till 13 500 meter, en normal nivå för dagens medeldistans- och långdistansplan, ger en ökning av den naturliga bakgrundsstrålningen, dit kosmisk strålning hör. Flygplan idag byggs för allt högre höjder och högre fart. Dessutom kapar man några timmars flygtid genom att navigera på storcirkeln över jordpolerna. Dessa faktorer gör att den naturliga bakgrundsstrålningen för flygande personal ökas. Flygbolag som opererar på höjder över 8 700 meter måste beräkna den kosmiska stråldosen för varje flygning och säkerställa att personalen inte utsätts för en årsdos på mer än 6 millisievert (mSv). För gravida gäller en årsdos på 1 mSv.
Många flygbolag använder programmet CARI 6 för att dosplanera flygningen [1]. För en flygning mellan Köpenhamn och Seattle adderas den naturliga bakgrundsstrålning vi alla utsätts för med ca 0,05 mSv. Den högsta årsdosen man teoretiskt kan uppnå på långlinjerutter hos SAS är ca 3 mSv.
Såväl den internationella strålskyddskommissionen ICRP som Europakommissionen har uppmärksammat problematiken. I Europarådets direktiv 96/29 från 1996 regleras strålskyddsbestämmelser för olika yrkesgrupper, däribland flygande personal. Årsdosen får inte överskrida 20 mSv. Vid en årsdos över 6 mSv krävs att arbetsgivare förser personal med persondosmätare och rapporterar till nationell strålskyddsmyndighet. Mellan 1 och 6 mSv årsdos skall arbetsplatsen kontrolleras för att undvika högre doser; under 1 mSv behövs inga åtgärder.
Reglerna har implementerats i Sverige sedan ett år tillbaka. Luftfartsinspektionen sörjer för att de efterlevs.

Hälsorisker

Stråldosen från kosmisk strålning är så låg att akuta strålskador är uteslutna; det är långtidsexponeringen som eventuellt kan påverka hälsan. Kosmisk strålning innehåller inga radioaktiva nedsmittade partiklar som kan tas upp och lagras i kroppen; det är summan av den direkta exponeringen som beräknas. De beräkningar av cancerrisk som kan göras bygger på ICRPs rekommendationer, vilka är lika för all joniserande strålning och utgör 0,05 dödsfall i cancer per 1 000 mSv [2]. Det finns ingen modell för att specifikt beräkna den kosmiska strålningens risker. Beräkningen har stora osäkerheter men ger ändå en möjlighet att jämföra strålningsrisken med andra risker i samhället.
Med en genomsnittlig dosexponering under en långdistansflygning över polerna på ca 0,004 mSv/timme ökas risken för ett cancerdödsfall per 5 000 000 flygtimmar [3]. Risken att råka ut för ett flygplanshaveri inom linjefart är ett haveri per 250 000 flugna timmar [4]. Dessa siffror bör jämföras med den grundläggande risken – för 30 procent av befolkningen – att drabbas av en dödlig cancersjukdom.
Man kan nog med fog anta att kosmisk strålning inte nämnvärt ökar riskerna vid flygning och att flygning i linjefart, trots vad som hänt i världen de senaste åren, utgör ett av de säkraste transportsätten.

[källa: Läkartidningen]

Länkar

Läs mer på transportstyrelsen.se - frågor och svar för flygrädda »