MER OM LANDET THAILAND

Thailand
[ta_i-, av Prathet Thai, de frias land], kungadöme i Sydöstasien, beläget norr om Thailandbukten och på norra Malackahalvön. Landet hette till 1939 samt 1945–49 Siam. 60,5 milj. inv. Huvudstaden Bangkok är ett historiskt buddhistiskt centrum och en överbefolkad modern mångmiljonstad. I berglandet i nordväst ligger Chiang Mai, känd för sin säregna kultur och sitt förnämliga konsthantverk.

Natur och klimat.
Thailands kärnland är slätterna kring floden Chao Phraya (Menam) och dess delta. Landets östra del avvattnas av bifloder till Mekong, som utgör gräns mot Laos. Det centrala låglandet genomkorsas av kanaler och omges av platåer och bergsmassiv; de är högst i nordväst (över 2 500 m) i gränsområdet mot Burma. Bergskedjorna löper vidare söderut på Malackahalvöns smala landtunga och in i Malaysia. Det råder tropiskt monsunklimat med stor nederbörd under sydvästmonsunens regnperiod (maj–oktober). Fuktigast och varmast är det i söder, där det regnar under alla årstider. Thailand är ett skogrikt land med artrik regnskog (bl.a. teak, bambu) i norr och väster. Stäpp och savann dominerar i de torrare nordöstra delarna. Landet har utsatts för en våldsam skogsskövling som resulterat i svår erosion och översvämningar. På de bördiga flodslätterna växte tidigare sumpskog, men nu utnyttjas låglandet för en intensiv våtrisodling. Det artrika djurlivet har drabbats av skogsutrotningen och miljöförstöringen. Stora rovdjur (tiger, leopard) och däggdjur (elefant, noshörning, tapir m.fl.) har minskat i antal. Vattenbuffeln är vanlig som arbetsdjur.

Befolkning.
Thaifolket är landets dominerande etniska grupp (ca 80 %). De talar thaispråk (fyra vitt skilda dialekter) och är anhängare av theravada, den äldre riktningen inom buddhismen som dominerar i Bortre Indien. Buddhismen har varit statsreligion sedan landet grundades på 1200-talet. Den genomsyrar den thailändska kulturen och har haft stor betydelse för nationalmedvetandet, liksom monarkin (samma dynasti har styrt landet sedan 1700-talets slut). Klostren är viktiga institutioner. De stod tidigare för undervisningen och nästan alla pojkar vistades någon tid i kloster. Den kinesättade befolkningen (ca 12 %) spelar en viktig roll i städernas affärsliv. Kineserna har till stor del assimilerats med thailändarna. I södra Thailand lever malajer som är muslimer, i nordöst finns khmerer, laoter och vietnameser (från de krigsdrabbade grannländerna har stora flyktingströmmar kommit till Thailand). I nordväst lever små grupper isolerade bergsfolk av svedjebruk i skogarna, medan risodling dominerar på det tättbefolkade slättlandet. Låglandet i söder är tätast befolkat med stor koncentration kring huvudstaden. 80 procent av invånarna hör alltjämt hemma i byar på landsbygden. Med den ekonomiska tillväxten har den allmänna levnadsstandarden höjts, men klyftan vidgas mellan å ena sidan en växande medelklass och ett fåtal nyrika, å andra sidan den fattiga majoriteten på landsbygden och i Bangkoks slumområden. En ström av människor dras till städerna. Från avlägsna landsbyar hämtas unga flickor som säljs av föräldrarna till arbetsförmedlare och lätt fastnar i barnarbete eller i turistorternas sexhandel (där även pojkar utnyttjas). Aids har fått en kraftig spridning i landet: man räknar med en halv miljon hivsmittade.

Näringsliv.
Thailand är ett tidigare jordbruksland och utvecklingsland under snabb förändring. Med sin expanderande industri och snabba ekonomiska tillväxt har landet placerat sig bland Asiens främsta, tätt efter de fyra tigrarna. Japanskt och amerikanskt kapital och god tillgång på lågavlönad arbetskraft har bidragit till framgången. Vid sidan av textil- och livsmedelsindustri och viss tung produktion är elektroniktillverkning och annan sammansättningsindustri ledande branscher. Brist på kvalificerad arbetskraft drev efter hand upp kostnaderna och kapitalet började flytta till andra låglöneländer. Tillsammans med fastighetsspekulationer och en växande utlandsskuld utlöste detta en ekonomisk kris mot slutet av 1990-talet.
Traditionell huvudnäring är jordbruket, som fortfarande sysselsätter majoriteten. Thailand är en av världens ledande exportörer av ris, liksom av gummi och socker. Dessutom odlas bl.a. majs, tobak, frukt och grönsaker. I norr pågår en illegal narkotikaproduktion, baserad på opiumodlingarna i den ''gyllene triangeln'' på gränsen mellan Thailand, Laos och Burma. Skogsbruket är numera statskontrollerat, och stora nyodlingar skall ersätta de skövlade arealerna (ca 80 % av landets skogar har avverkats). Fisket har stor betydelse (tonfisk, skaldjur). Av mineral bryter man främst tenn (på Malackahalvön); ädla stenar till smyckeindustrin, bly, zink och järnmalm utvinns också. Det finns naturgas och en del olja i landet. Viktiga handelspartner är USA och Japan. Thailand har väl utbyggda vägar – en bieffekt av USA-stödet under Vietnamkriget – och järnvägar samt moderna storhamnar och internationella flygplatser (Don Muang vid Bangkok är en viktig knutpunkt i Sydöstasien). Industrins och städernas tillväxt har resulterat i svåra kommunikations- och miljöproblem, och huvudstaden hotar att strypas av sin biltrafik. I Bangkokregionen bor, grovt räknat, var femte thailändare. På slättlandet är kanalerna viktiga alternativa transportleder. Omkring 5 miljoner turister per år ger landet goda inkomster. Kända resmål är badorterna vid Thailandbukten (Pattaya, Hua Hin m.fl.) och ön Phuket.

Konst.
Landet har mottagit många influenser från andra länder, särskilt från Indien och Kina. En speciell thailändsk estetisk känsla återspeglas i alla konstriktningar, även i brukskonsten. All konst har varit besjälad av religiösa föreställningar. Hinduismen gjorde sig gällande genom khmerfolkets kultur, medan buddhismen utvecklades direkt inom landet. I Sukhothai-riket (se nedan) utbildades en ny typ av Buddhabild, en rank och vacker, nästan feminin figur. Karakteristiskt thailändska är buddhistiska pagoder med mytologiska väggmålningar, bronsskulpturer samt arbeten i stuck.

Historia.
Thailand är den enda stat i Sydöstasien som aldrig koloniserades av européerna. Landet har varit ett genomgångsområde för folk norrifrån. På 500-talet grundade mon-khmerfolk ett par riken i Thailand. Thaifolket kom från södra Kina, trängde undan khmererna och upprättade på 1200-talet ett par riken i norr vars kultur utformades under indisk och kinesisk påverkan. I det första större thairiket, Sukhothai, blev buddhismen statsreligion och grunden lades för ett thailändskt skriftspråk. Landet expanderade söderut och frigjorde sig helt från khmerriket. Sukhothai kom på 1300-talet i vasallställning till kungen i Ayutthaya, dit makten centraliserades; riket kallades nu Siam. Handelskontakter etablerades med europeiska länder, men efter konflikter med fransmännen utestängdes européerna under ett århundrade. 1767 intogs Siam av grannlandet Burma, men återvann snart friheten. Bangkok gjordes till huvudstad, och landet öppnades åter för utlänningar under Chao Phya Chakri (som grundade den nuvarande kungadynastin 1782). Siam lyckades förbli en självständig stat trots britternas och fransmännens närgångna intresse på 1800-talet. Priset för oberoende var vissa landavträdelser vid gränserna, bl.a. till Burma.
Landet blev en buffert mellan de brittiskkontrollerade Burma och Malaysia och det franska Indokina. En modern administration infördes under kung Chulalongkorn (1868–1910). Krigsmaktens ledare genomdrev 1932 att det kungliga enväldet ersattes av en konstitutionell monarki. Kungahuset har dock behållit stort inflytande vid sidan av de höga militära ledarna, som gjort ständiga inhopp i det politiska händelseförloppet. Kung Bhumibol, som har västerländsk utbildning, tillträdde tronen 1946. I dag bemöts monarken (med kunganamnet Rama IX) med stor respekt. Han har vid flera kristillfällen ingripit i politiken. Under hans tid har civila regeringar och militärregimer avlöst varandra. En förhållandevis demokratisk författning infördes 1978. Krigsmakten har starka ekonomiska intressen att skydda och korruptionen breder ut sig inom förvaltningen. Mutor är vanliga vid politiska val och vid internationella affärer, inte minst inom vapenhandeln. Studenternas och medelklassens protester 1992 mot militärens politiska maktställning slogs ner med blodigt våld. Efter kunglig medling och allmänna val tillträdde åter en civil regering. Från detta år utses premiärministern av parlamentet (och inte av militären). Bräckliga koalitioner styrde landet. 1997 antogs dock en mer demokratisk författning.
Under andra världskriget tvingades landet ställa sig på Japans sida. Senare återupptogs kontakten med västmakterna. USA stödde Thailands uttalade antikommunism och under Vietnamkriget fanns amerikanska baser i landet. På 1980-talet bekämpades en kommunistisk gerilla i norr. Nu har förbindelserna normaliserats med grannländerna Laos, Kambodja och Vietnam. Thailand har varit medlem i SEATO och landet tillhör både ASEAN och (sedan 1993) den alliansfria rörelsen.

(Källa BSL01)