INDONESIEN

MER OM LANDET INDONESIEN

Massor mer om Bali

Ba_li, den västligaste av Små Sundaöarna i Indonesien, öster om Java, som det skils från av ett 1,6 km brett sund. 5 623 km2. 2,8 milj. inv. Huvudstad i provinsen Bali är Singaraja, som ligger på den glesare befolkade nordkusten. Denpasar i söder är den viktigaste staden. Det inre är bergigt med Gunung Agung som högsta topp (3 142 m). Jordbruk är huvudnäring. Ris odlas på konstbevattnade jordar, i övrigt majs, grönsaker och kaffe.

Bali präglas av en hinduisk kultur, som vidareutvecklats på ön sedan 1100-talet. Det finns 20 000 tempel (och ett offeraltare hos varje familj). De många högtiderna har en viktig social roll, och därigenom hålls kulturen levande. Denna tar sig uttryck i en särpräglad konst. Balineserna är skickliga konsthantverkare (träsnide, skulptur, batik). Dans, musik och drama spelar stor roll i tempeltjänsten. Musiken utförs av gamelanorkestrar, som till stor del består av slaginstrument (se gamelan). Både dansare och musiker är amatörer, som håller hög standard tack vare träning från unga år.

Bali erövrades av Majapahitimperiet på östra Java 1343, av holländarna på 1800-talet och hölls ockuperat av japanerna 1942–46. Ön blev en del av det självständiga Indonesien 1949.


--------------------------------------------------------------------------------

Massor mer om Indonesien

Indonesien, republik i sydöstra Asien, som omfattar ett stort antal öar i Indiska oceanen mellan asiatiska fastlandet och Australien. 212,6 milj inv. (utan det omstridda Östtimor). Den indonesiska övärlden bildar ett ca 5 000 km långt bälte längs ekvatorn. Knappt hälften av de mer än 13 000 öarna är bebodda. De största ögrupperna är Stora Sundaöarna med Java, Sumatra, Sulawesi (tidigare Celebes) samt södra delen av Borneo (indonesiska Kalimantan) och Små Sundaöarna med bl.a. Bali och Timor. Östligast ligger Moluckerna (Kryddöarna) samt Irian Jaya (Väst-Irian) på Nya Guinea. De största öarna är Borneo och Sumatra, folkrikast är Java med huvudstaden Jakarta (9 milj. inv.) och flera miljonstäder.

Natur och klimat. De ostindiska öarna har en splittrad topografi. Egentligen består de av långa, till stor del vulkaniskt uppbyggda bergskedjor, vilkas toppar sticker upp ur havet (3 000–5 000 m ö.h.). En del kuster är låglänta, bl.a. södra Borneo. Sumatras och Javas sydliga bergskedjor stupar brant ner i en djuphavsgrav (mer än 7 000 m djup). Indonesien ligger i skarven mellan stora kontinentplattor (den eurasiska och den indo-australiska), och geologiskt befinner sig området i ständig rörelse med täta jordbävningar och vulkanutbrott. Det finns ett sjuttiotal aktiva vulkaner, de flesta på Sumatra och Java. Vid Krakataus utbrott i Sundasundet 1883 sprängdes en ö bort och ca 30 000 människor dödades, främst av enorma flodvågor. Askregnet från de många vulkanutbrotten har givit Indonesien bördiga jordar. Landet har ett tropiskt kustklimat med riklig nederbörd och en stor del av öarna täcks av en mycket artrik regnskog. Den avverkas i allt snabbare takt, och skövlingen resulterar i utarmning av den unika biologiska miljön och svår jorderosion. 1997 härjades den dessutom av omfattande bränder som spred aska över stora delar av Sydöstasien. Den rika djurvärlden, främst på Borneo och Sumatra, hotas (bl.a. tiger, orangutang, elefant och noshörning).

Befolkning. Indonesien är världens fjärde största nation i fråga om folkmängd, och världens största islamiska stat. Bali och det extremt tättbefolkade Java, rymmer 2/3 av befolkningen och storstäderna växer explosionsartat, men genom familjeplanering har folkökningen hejdats. Bristen på odlingsbar mark har gjort att många javaneser flyttat, eller tvångsförflyttats, till de östligare öarna. Borneos och Irian Jayas väglösa urskogsområden har ännu få invånare. Indonesiens blandade befolkning speglar de vågor av invandrare som dragit fram över övärlden. Majoriteten (ca 90 %) är olika malajfolk (javaneser, sundaneser, balineser m.fl.), som ursprungligen kom från Asiens fastland. I öarnas inre finns rester av stamfolk, t.ex. dajaker på Borneo, och längst i öster på Nya Guinea (Irian Jaya) papuaner som är melanesier. Många lever isolerat som samlare och jägare. Huvudjakt har förekommit in i vår tid. Av icke-malajerna är kineserna den största gruppen. De dominerar städernas affärsliv och utsätts inte sällan för fientliga demonstrationer från muslimskt håll. Det finns små minoriteter av indier, araber och européer, bl.a. holländare sedan kolonialtiden. Indonesien har ett par hundra lokala språk och dialekter: javanesiska, sundanesiska, balinesiska m.fl. Ur ett handels- och hjälpspråk med ursprung på Malackahalvön utvecklades det nationella malajiska språket, bahasa indonesia, som numera talas och förstås i nästan hela landet (det liknar språket i Malaysia).

Islam (den sunnitiska riktningen) dominerar i Indonesien (drygt 85 % av invånarna är muslimer), men alla de stora religionerna förekommer. Kristendom (10 %), hinduism (knappt 2 %) och buddhism (1 %) är formellt likställda med islam, som utvecklats mot en blandreligion med starka inslag av hinduism-buddhism och inhemska kulter. Bali har från äldre tid bevarat en inhemsk form av hinduism. Blandningen av folk och religioner präglar områdets kultur, som tidigt stod under indisk påverkan. En mängd hindutempel och buddhistiska monument (se Borobudur) vittnar om detta. Musik och dans, fester och processioner är viktiga inslag i byarnas sociala liv.

Teater och dans. Dans, musik och drama utgör ofta en helhet i en indonesisk scenframställning. Ämnen hämtas till stor del från de indiska eposen Mahabharata och Ramayana men också från den inhemska och den arabiska traditionen. Föreställningarna kan ha en världslig eller sakral karaktär och spelstilen är ibland folklig, ibland mer förfinad. En populär form är skuggspelet, där berättaren-dirigenten-dockspelaren dalang är föreställningens motor; om levande skådespelare uppträder i stället för dockor kallas det wajang wong.

Danskonsten är mycket utbredd på de indonesiska öarna, där Bali intar en särställning. Dans kan vara en social angelägenhet för hela byn, t.ex. i spelet om det mytiska djuret Barong och häxan Rangda. Tempeldansen legong utförs av småflickor i en strängt stiliserad och tekniskt högt driven form. Även manliga krigardanser förekommer. Typisk för Indonesien är gamelanmusiken (se gamelan). Den framförs av orkestrar på instrument från olika kulturepoker och kännetecknas av sin rikedom på slaginstrument. Inom konsthantverket dominerar textilkonst (se batik), träsnideri och metallarbeten.

Näringsliv. Indonesien är i huvudsak ett jordbruksland och hör ännu till de fattigare utvecklingsländerna. Det finns dock rika naturtillgångar, bl.a. olja, tenn och skog, som ger goda exportinkomster. Under senare år har statens grepp om näringslivet mildrats. Industrin har utvecklats med internationellt kapital från främst USA och Japan. Livsmedels- och textiltillverkning har kompletterats med sammansättningsindustri (leksaker, sportutrustning, hemelektronik). Hantverk har fortfarande stor betydelse. Det breddade näringslivet har gett ett ekonomiskt uppsving, men inkomstfördelningen är ojämn, arbetslösheten utbredd och fackföreningsrörelsen hårt styrd av regimen. Jordbruket kan numera försörja befolkningen. På småbruk odlas ris, majs, batater, sojabönor m.m. Exportgrödor är bl.a. sockerrör, tobak, kaffe, te, kryddor (peppar) samt gummi, kokosnötter och palmolja. De första plantagerna anlades av holländska kolonisatörer. Regnskogen ger råvara till en växande (utlandsägd) skogsindustri och fisket är under utveckling. Vägar och järnvägar är dåligt utbyggda, utom på Java. Sjöfarten är viktig, liksom flygtrafiken mellan öarna.

Historia. På Java har man funnit spår av en förhistorisk människa, Homo erectus (se Javamänniskan). Malajiska invandrare kom hit från Asiens fastland under de första årtusendena f.Kr. Handel utvecklades med Kina och Indien och en hinduisk-buddhistisk blandkultur uppstod. Flera tidiga riken är kända, de största med centrum på Sumatra (600–1000-talen) och på Java (1200–1500-talen). Handelsmän och sjöfarare införde islam på 1300- och 1400-talen. Från Malacka drev portugiserna på 1500-talet kryddhandel med de östra öarna, Moluckerna (Kryddöarna) och Timor (som förblev portugisiskt till 1975). De fördrevs dock på 1600-talet av holländarna, som genom Holländska ostindiska kompaniet, grundat 1602, skaffade sig monopol på öarnas handel. Kompaniet upplöstes 1799, då nederländska staten övertog dess intressen. Handelsstaden Batavia (Jakarta) anlades 1619. Befolkningen tvingades leverera produkter från småbruken till kolonialmakten och blev slavarbetare på plantagerna. Koloniseringen av Nederländska Indien slutfördes under hårt motstånd från de infödda.

Från 1900-talets början växte den nationella oppositionen. Nationalistiska, kommunistiska och islamiska partier bildades men upplöstes snart av myndigheterna. Under den japanska ockupationen 1942–45 stärktes nationalisterna, som samarbetade med japanerna. Efter andra världskriget utropades en oberoende indonesisk stat, men först efter ett blodigt befrielsekrig mot Nederländerna nåddes självständighet 1949. Nationalistledaren Achmed Sukarno blev president. Han slog ner separatistiska rörelser och balanserade skickligt mellan armén och kommunisterna. Ett kommunistiskt kuppförsök 1965 krossades av armén under general Suharto, som blev landets starke man (president 1967-98). Sukarno avsattes 1967 och kommunistpartiet förbjöds. Inemot en miljon kommunister skall ha dödats i den massaker som följde, och hundratusentals fängslades. Efter ett kort experiment med parlamentarism av västerländskt märke införde den nya staten en auktoritär regim med det statsbärande partiet Golkar som Suhartos styrredskap. Militären har sedan befrielsekriget en stark ställning. Hälsovård och utbildning har förbättrats och uppsvinget i ekonomin har skapat en betydande medelklass, främst på öarna i väster. 1963 övertogs Irian Jaya från Nederländerna och 1976 intogs Östtimor (tidigare portugisiskt) i en blodig operation och annekterades. I båda områdena har befrielserörelser brutalt slagits ner av centralregeringen. Östtimor kunde emellertid genom FN:s försorg lösgöra sig från ockupanterna 1999. Den ekonomiska krisen som drabbade Indonesien 1997-98 framkallade landsomfattande sociala protester och våldsamma sammanstötningar mellan polis och demonstranter. Oppositionens allt starkare ställning och minskat stöd från militären tvingade Suharto att överlämna makten till sin skyddsling Habibie. Han lyckades aldrig få allmänt stöd och efterträddes 1999 av den muslimske ledaren Abdurrahman Wahid (Gus Dur). Utrikespolitiskt har landet närmat sig Japan och Västerlandet, som ger betydande bistånd. Indonesien tillhör grundarna av de alliansfria staterna och är medlem av ASEAN.

(Källa BSL01)