ITALIEN

MER OM LANDET ITALIEN

Venedig (italienska Venezia),

stad i nordöstra Italien, huvudstad i regionen Veneto. 305 000 inv. (ca 100 000 på huvudön). Lagunstaden Venedig byggdes ursprungligen på ett hundratal flacka småöar i Adriatiska havets norra del, Venedigbukten (Laguna Veneta). I vår tid har staden vuxit in över fastlandet dit en nästan 4 km lång järnvägs- och bilbro leder. Här finns moderna affärs- och industricentra i förstäderna Mestre och Porto Marghera. Ett stort antal öar hör till staden, bl.a. badortsön Lido.

Venedig är sedan gammalt en ledande sjöfartsstad och en knutpunkt för handel. Staden är känd för sin förnämliga konstindustri, bl.a. glaskonst på ön Murano (se venetianskt glas) och spetsar (på Burano). Med sina kanaler, eleganta palats, kyrkor och omätliga konstskatter är Venedig ett kultur- och turistcentrum av hög rang och är förklarat som världsarv. Här hålls internationell konstmässa (Biennalen) vartannat år och en årlig filmfestival. I den ålderdomliga stadsbilden smälter medeltid och renässans, västerländskt och orientaliskt samman till en egenartad miljö. Kanalerna ersätter gator och flera hundra broar knyter samman kvarteren. Trafiken ombesörjs av de traditionella gondolerna och av motorfärjor (italienska vaporetti). Den största kanalen, Canal Grande (med Rialtobron), kantas av praktfulla patricierpalats, uppförda under stadens långa glansperiod (1100–1700-talen). Fasaderna har med tiden fått en sliten skönhet, men åtskilliga palats är förnämligt restaurerade, bl.a. Ca' d'Oro och Ca' Foscari (båda i den österländska gotik som är Venedigs kännetecken). Vid Canal Grandes mynning mot havet finns stadens hjärta, den stora Markusplatsen (Piazza San Marco). Platsen inramas av stadens förnämsta byggnader: Dogepalatset i venetiansk gotik, den bysantinskt influerade Markuskyrkan med kampanilen, Prokuratiernas strama renässanslängor och San Marcobiblioteket. Bland Venedigs många kyrkor märks Santa Maria Gloriosa dei Frari (påbörjad ca 1340), San Giorgio Maggiore (1566–80) av Palladio och barockkyrkan Santa Maria della Salute (från 1631) av Longhena. Venedig har betydande konstsamlingar, främst Galleria dell´Accademia och Museo Correr. I själva verket är hela staden ett museum, där palats och kyrkor dekorerats av de stora italienska mästarna. Det venetianska måleriets speciella koloristiska tradition inleddes på 1400-talet med bl.a. Giovanni Bellini och Carpaccio. Viktiga företrädare under 1500-talet var Giorgione, Tizian, Tintoretto och Veronese, på 1700-talet Tiepolo. Bland äldre skulptur finns Verrocchios berömda ryttarstaty av kondottiären Colleoni (1496). Vedutamålarna Canaletto och Guardi målade charmerande bilder av turiststaden Venedig på 1700-talet.

Venedig har en rik historia som musikstad (se venetianska skolan). Här blomstrade operan på 1800-talet (Rossini, Bellini, Verdi). Det vackra operahuset från 1792, Teatro La Fenice (Fenixteatern), totalförstördes vid en brand 1996 men är tänkt att återuppföras.
Venedig hotar att förstöras av stigande vattennivå och miljöföroreningar. Översvämningar sker allt oftare och åstadkommer stor skada på hus och kulturskatter. Bottnen sjunker, bl.a. därför att man pumpat upp stora mängder grundvatten. Venedigs byggnader står på pålar och sjunker hela tiden (ca 30 cm på ett århundrade). Svallet från motorbåtarna går hårt åt de gamla husgrunderna.

Historia.
Veneterna var ett indoeuropeiskt folk bosatt kring floden Pos mynning. De flydde under folkvandringstiden på 400-talet till öarna i lagunen, där de utvecklade en stadsstat, ledd av en folkvald hertig (dogen). Republiken Venedig gjorde sig oberoende av Bysans och blev den ledande handels- och kulturstaden i östra Medelhavet (benämnd La Serenissima, den mest lysande och upphöjda). Med korstågen fick staden ett enormt uppsving, rivalen Genua besegrades slutgiltigt 1381 och Venedig fick monopol på handeln med Fjärran Östern. På 1400-talet hade örepubliken omkring 200 000 invånare. Med hjälp av sin starka flotta utsträckte Venedig sitt område till Adriatiska havets östkust, Kreta och Cypern. På 1500-talet blev Osmanska riket en huvudmotståndare i östra Medelhavet. 1571 bidrog Venedigs flotta till de kristnas seger över turkarna (i sjöslaget vid Lepanto). Men med upptäckten av sjövägen till Indien minskade handeln och Venedig gick tillbaka. Den sista dogen avgick 1797. Napoleon intog Venedig men överlämnade det till det habsburgska Österrike. 1866 kom Venedig till Italien vid landets enande.


--------------------------------------------------------------------------------

Florens [flo_:-], italienska Fire_nze,

stad i mellersta Italien, vid floden Arno, huvudort i regionen Toscana. 410 000 inv. Florens är en av världens mest berömda konststäder, rik på vackra byggnader och museer med oskattbara samlingar och följaktligen en ledande turistort. Florens hade sin storhetstid omkring 1200–1500, och som centrum för ungrenässansen nådde staden en konstnärlig kulmen på 1400-talet. En rad lysande florentinska skaparbegåvningar dokumenterade Florens liv i litteraturen och konsten. Dante och Boccaccio inledde den litterära blomstringen, Giotto och Botticelli representerade ungrenässansens måleri, Donatello dess skulptur. Högrenässansens giganter Leonardo da Vinci och Michelangelo var båda utbildade i Florens.

Bebyggelse.
Redan under antiken var staden känd som Florentia (latin, den blomstrande). Namnet syftade på de grönskande trädgårdarna i Arnos dalgång. Florens breder ut sig på båda sidor om floden. Äldst av de många broarna är den delvis överbyggda Ponte Vecchio (”gamla bron”); den har romerskt ursprung. Över gamla staden höjer sig tornet på det borglika 1300-talsrådhuset, Palazzo Vecchio, och den mäktiga kupolen på domkyrkan, Santa Maria del Fiore. Kyrkobygget inleddes 1296, det gracila klocktornet (kampanilen) påbörjades av Giotto 1334 och kupolen utformades av Brunelleschi 1420–36. Intill domen ligger baptisteriet, en åttkantig dopkyrka från 1060–ca 1100 med förgyllda bronsportar av Ghiberti och Pisano, och i närheten av rådhuset finner man 1500-talspalatset Uffizierna, med världsberömda konstsamlingar. Många kyrkor är smyckade med fresker, t.ex. de gotiska Santa Croce (av Giotto) och Santa Maria Novella (av bl.a. Masaccio) samt San Marcoklostret (av Fra Angelico). I renässanskyrkan San Lorenzo, som har skulpturer av bl.a. Donatello, finns släkten Medicis gravkapell av Michelangelo. Bland profana byggnader märks Brunelleschis hittebarnshus (påbörjat 1419) och en rad privatpalats med strama och slutna fasader, bl.a. Palazzo Medici-Riccardi, Palazzo Ruccellai, Palazzo Strozzi samt det stora Palazzo Pitti med vacker park.

Historia.
Florens var redan på 1100-talet en självständig stadsstat (republik). Den grundade sin ekonomiska makt på en omfattande textilindustri och transithandel mellan Nordvästeuropa och östra Medelhavet. Förmögna köpmän skapade ett bankväsen och staden blev Europas första finanscentrum (staden präglade ett eget guldmynt, florinen). Makten låg hos några få rika adelsfamiljer som bekämpade varandra. Under 1200- och 1300-talen stred de påvetrogna guelferna och de kejserligt sinnade ghibellinerna om den politiska makten. Motsättningarna utvecklades till en klasskamp mellan de rika företagarna och folket. Som ledare för folket framträdde den rika bankirfamiljen Medici, som frikostigt understödde stadens kulturliv (se Medicéerna). Cosimo de’Medici införde 1434 envälde och familjen dominerade i tre sekler Florens, som blev hertigdöme 1531. Det enda avbrottet utgjorde botpredikanten Savonarolas försök att rensa upp i det sedliga förfallet och upprätta en gudsstat i Florens på 1490-talet; han brändes på bål framför rådhuset.

Under andra världskriget fick staden vissa skador, men kulturminnesmärkena förblev oskadda. Staden drabbades av en svår översvämning 1966.

(Källa BSL01)