KAMBODJA

MER OM LANDET KAMBODJA

Kambodja, Cambodja [-bO_d-], monarki i Sydöstasien vid Thailandviken mellan Thailand och Vietnam.

Den kallades 1970–75 Khmerrepubliken, 1975–89 Kampuchea. 11,2 milj. inv. Huvudstaden Phnom Penh vid Mekongfloden är Kambodjas enda större stad. Huvuddelen av landet upptas av den bördiga slätten runt Mekong och dess biflöden. Här ligger också den stora insjön Tonlé-Sap. Floderna och sjön översvämmar under regntiden stora områden som utgör landets bästa risodlingsdistrikt. Det centrala låglandet omramas av bergskedjor, bl.a. Kardemummabergen och Elefantbergen längs kusten i sydväst. Kambodja har tropiskt monsunklimat med stor nederbörd vid kusten och i nordöst. Det är torrare på slätten i centrum.
De flesta invånarna är khmerer (över 90 %), besläktade med vietnameserna och monfolket i Burma. Vid sidan av khmerspråket används ibland franska i administration och affärsliv. Statsreligion är buddhismen, som dock var förbjuden under röda khmererna 1975–90. Tidigare fanns många kineser och vietnameser som främst bedrev handel i städerna. Efter 1975 fördrevs de till stor del av röda khmererna, som iscensatte enorma folkomflyttningar i sitt försök att skapa ett klasslöst bondesamhälle (bl.a. tömdes huvudstaden i det närmaste). Krig, svält och ren terror skördade oerhörda offer (man räknar med ca 1,5 miljoner döda 1975–79). På 1980-talet flyttade människor tillbaka till städerna och Kambodjas invånarantal steg igen, men befolkningsuppgifterna är alltjämt osäkra.
Landets näringsliv skadades svårt av inbördeskriget, och de politiska omvälvningarna ledde till ekonomiskt sammanbrott. Kambodja är ett utpräglat agrarland och jordbruket sysselsätter 3/4 av invånarna. Främst odlas ris, som förr var en stor exportvara, men också majs, sötpotatis, kassava och bönor. Plantageodling (naturgummi och sockerpalm) har delvis återupptagits. Kollektiviseringen och tvångsarbetslägren på 1970-talet ledde till svält och lidande trots röda khmerernas ambition att producera mat för alla. Senare har Kambodja övergått till en blandekonomi som bl.a. tillåter privata jordlotter. Det finns stora skogar i bergstrakterna, men skogsbruket är outvecklat liksom industrin, som främst finns i Phnom Penh.
Historia. Ett tidigt rike i området var det indiskt influerade Funan, som uppstod på 100-talet e.Kr. Från 500-talet utvecklades Khmerriket och ca 800–1200 var det en stormakt, påverkad av indisk kultur och med centrum i Angkor norr om sjön Tonlé-Sap. Här finns ruinerna av storslagna anläggningar: den forna huvudstaden Angkor-Thom och tempelkomplexet Angkor-Vat. Nedgången för Khmerriket började på 1300-talet, och de följande århundradena förmådde det inte hävda sig mot de mäktiga statsbildningar, som thaifolk och vietnameser grundat. 1863 inlemmades Kambodja i det franska kolonialväldet i Sydostasien (Franska Indokina), men den inhemske kungen behöll en del av sin makt. Landet ockuperades av japanerna 1941–45. Efter kriget återtog fransmännen kontrollen.
Landet blev 1955 självständigt på fredlig väg under Norodom Sihanouk. Han abdikerade som kung, men förblev landets politiske ledare och försökte föra en neutral politik. Under Vietnamkriget råkade han i motsättning till USA (han tillät nordvietnamesiska transporter genom Kambodja). Sihanouk störtades 1970 samtidigt som USA invaderade landet i samband med ökade krigsinsatser (se Vietnamkriget). Med USA:s stöd upprättade Lon Nol den högerorienterade Khmerrepubliken, som bara kontrollerade städerna. Landsbygden hölls av kommunistgerillan, röda khmererna (franska khmer rouge), som under Pol Pots ledning intog huvudstaden 1975 efter ett blodigt inbördeskrig. Röda khmererna proklamerade folkrepubliken Kampuchea med Khieu Samphan som statschef och försökte genom tvångsförflyttningar av stadsbefolkningen till landsbygden införa ett slags bondekommunism. Det brutala samhällsexperimentet, som var inspirerat av kinesernas kulturrevolution, innebar bl.a. avskaffande av privat äganderätt och penningväsen, samt förföljelse eller avrättning av politiska motståndare och intellektuella.
Pol Pot-regimen fördrevs när Vietnam invaderade landet 1979 och tillsatte en regering under Heng Samrin, som fick stöd av Sovjet. Röda khmererna, understödda av bl.a. Kina, återgick till gerillakrig. 1982 bildade prins Sihanouk en exilregering som röda khmererna deltog i. Kommunismens fall i Östeuropa och närmandet mellan Kina och Vietnam bidrog till vietnamesernas utmarsch ur Kambodja 1989. Detta ledde till en väpnad maktkamp mellan den Vietnamvänliga regeringen (under premiärminister Hun Sen), röda khmererna, antikommunister och rojalister (ledda av Sihanouk, som återvänt från landsflykten i Kina). Konflikten bilades i ett fredsavtal 1991. Genom en massiv insats av FN-styrkor och observatörer kunde fria val hållas i Kambodja 1993. Landet blev åter monarki med Sihanouk som kung, och en koalitionsregering ledd av det rojalistiska partiet Funcinpec (under ledning av Sihanouks son, prins Rannaridh och Hun Sens CPP, tillträdde. 1997 tog Hun Sen genom en statskupp ensam över makten. Röda khmererna, som bojkottat valet 1993 fortsatte gerillakriget, främst på landsbygden i nordväst. Stora grupper gerillasoldater har dock utnyttjat den amnesti regeringen utlovat och överlämnat sig till armén. Efter Pol Pots död 1998 och andra gerillaledares tillfångatagande eller frivilliga övergång till regeringssidan har gerilllan nästan helt utraderats. Internationella och inhemska krav på att de röda khmerernas ledare skall ställas inför rätta har inte beaktats av Hun Sen, ursprungligen själv anhängare av röda khmererna.

(Källa BSL01)