NYA ZEELAND

MER OM LANDET NYA ZEELAND

Massor mer om Nya Zeeland

Nya Zeeland [se_:-, engelska New Zealand], stat och ögrupp i Stilla havet, ca 1 600 km sydöst om Australien, självständig medlem av Brittiska samväldet. 3,8 milj. inv.

Landet ligger ungefär mitt emellan ekvatorn och Sydpolen. Det vackra landskapet lockar drygt en miljon turister årligen. Här finns dramatisk och omväxlande natur, alltifrån frodiga betesmarker och täta regnskogar till aktiva vulkaner och snöklädda fjäll med stora glaciärer. De två huvudöarna Nordön och Sydön skiljs åt av det smala (25 km) och stormiga Cooks sund. Till Nya Zeeland hör också några mindre ögrupper (Stewartön i söder, Kermadec- och Chathamöarna i norr och öster m.fl.). Cooköarna och Niue i Stilla havet (Polynesien) är områden med inre självstyre. Landet har även vissa anspråk i Antarktis (i Rosshavsområdet). Huvudstaden Wellington, belägen på sydspetsen av Nordön, har stor hamn liksom Auckland, den viktigaste handels- och industristaden vid en stor bukt i norr. Största stad på Sydön är Christchurch, centrum i en jordbruksbygd.

Natur och klimat. De långsmala, bergiga huvudöarna sträcker sig mer än 1 500 km i nordöstlig–sydvästlig riktning (de har ungefär samma längd som Sverige men bara hälften så stor yta). Geologiskt sett är öarna av sent datum och tillhör den bergskedja med vulkaner som omger hela Stillahavsområdet. Nordön är vulkaniskt aktiv och drabbas inte sällan av jordskalv. I det inre höglandet vid sjön Taupo finns flera verksamma vulkaner; den högsta är Ruapehu (2 797 m). Den ligger i Tongariro, en av världens första nationalparker, där det är gott om gejsrar, heta källor och kokande slamvulkaner. Rotorua i nordöst är en gammal bosättning, nu högkvarter för maorierna som tidigt lärde sig utnyttja jordvärmen för matlagning och uppvärmning av bostäder. Det är numera en turiststad och kurort med hälsokällor och heta bad. Sydön domineras av de mäktiga snöklädda Sydalperna som löper längs västkusten och har ett tjugotal toppar över 3 000 m. Här ges rika möjligheter till alpin skidåkning och bergsklättring. Högsta punkten i sydkedjan och i landet är Mount Cook (3 764 m). Bergen är sönderskurna av dalgångar och rika på vattenfall och sjöar. I sydväst har inlandsis och glaciärer mejslat fram en fjordkust som i naturskönhet tävlar med den norska. I nationalparken Fiordland reser sig bergväggarna brant ur fjorden Milford Sound till omkring 1 500 m höjd. Men på Sydöns östsida utbreder sig Canterburyslätten som är Nya Zeelands största lågland. Nya Zeeland har många korta och vattenrika floder.

Landet har ett utpräglat kustklimat med små temperaturskillnader mellan sommar och vinter; kallast är det i de sydliga bergstrakterna. Nederbörden är riklig. Sydöns västkust får stora regnmängder med de förhärskande västvindarna, medan östkusten är torrare. Växtlivet varierar starkt från subtropiska arter i norr till alpin vegetation i de höga bergen i söder. De ursprungliga skogarna (som täckte 2/3 av öarna) avverkades av kolonisatörerna och ersattes med odlad jord och betesmark, men numera nyplanteras snabbväxande skog. På grund av ögruppens isolering är många växter och fågelarter endemiska (dvs. de förekommer bara här). Begränsade bestånd av ett inhemskt barrträd, den upp till 60 m höga kauritallen, finns kvar på Nordön. En karaktärsväxt är ormbunken som förekommer i en mängd arter; det finns bl.a. stora trädormbunkar som påminner om palmer. Den subtropiska regnskogen har en rik undervegetation med slingerväxter, mossor och lavar. På Sydöns bergssluttningar finns ständigt gröna skogar av sydbok. Av däggdjur fanns ursprungligen bara fladdermöss, och många djurarter har kommit hit med invandrande polynesier (de tog hit hund och råtta) och européer. Valar, sälar och delfiner lever vid kusterna. Bland Nya Zeelands många fåglar är de märkligaste två inhemska arter, båda vinglösa och utan flygförmåga. Kivin (landets nationalfågel) jagades för sina fjädrar och hotades av utrotning på 1800-talet. Moafågeln sägs ha utrotats av tidiga polynesiska invandrare före européernas ankomst.

Befolkning. Nya Zeeland har en relativt liten befolkning. Huvuddelen (75 %) bor på Nordön och inflyttningen till städerna är stor. Invånarna har främst europeisk invandrarbakgrund; de flesta är av engelskt ursprung. I vår tid kommer också invandrare från bl.a. Östasien och öar i Stilla havet. Urbefolkningen är de polynesiska maorierna, som invandrat i vågor sedan 800-talet. Deras ättlingar utgör knappt 10 % av befolkningen men andelen ökar på grund av maoriernas höga födelsetal. Socialt och ekonomiskt utgör de en eftersatt grupp, och på senare tid har rasmotsättningar kommit upp till ytan. Landets officiella språk är engelska och (sedan 1987) maori. Majoriteten av invånarna är protestanter (anglikaner och presbyterianer). Flertalet maorier är kristna, men gamla polynesiska föreställningar och ritualer lever kvar, och de har fått statligt stöd för att bevara sin kultur. I ett avtal med regeringen 1995 fick en grupp maorier viss kompensation (mark och pengar) för land som tidigare konfiskerats.

Näringsliv. Boskapsskötsel och jordbruk är traditionella huvudnäringar. Nordöns och Sydöns grönskande kustslätter ger gott bete för landets omkring 70 miljoner får. Ull, kött, mejerivaror, vin, frukt och livsmedelskonserver exporteras till största delen eftersom hemmamarknaden är liten. Havsfiske och fiskodling har ökat i betydelse. I mer än hundra år skedde nästan all handel med Storbritannien. Dit såldes kött, smör, ost och ull och därifrån köptes nödvändiga industrivaror. Men den brittiska marknaden blev mer svårtillgänglig sedan EG bildats, och Nya Zeeland har tvingats finna avsättning på annat håll (Australien, Japan, USA) och bredda sitt näringsliv. Sedan 1990 har man frihandel och gemensam marknad med Australien. De nyzeeländska mineraltillgångarna är ganska blygsamma: stenkol, järnsand och rester av de guldtillgångar som orsakade det sena 1800-talets guldrush till Sydön. Vattenkraften är väl utbyggd, naturgas utvinns bl.a. i havet mellan Nord- och Sydön och man har börjat pumpa upp en del olja. Jordvärme (geotermisk energi) utnyttjas till en del i vulkaniska områden. Industrin har utvecklats snabbt. Den förädlar landets råvaror (livsmedels- och skogsindustri) och tillverkar maskiner, kläder, kemiska produkter m.m.

Nya Zeeland är en av världens första välfärdsstater och lagstiftade redan före år 1900 om arbetarskydd, åttatimmarsdag och folkpension. Landet hade tidigare ett hårt reglerat näringsliv med stora subventioner till jordbruket, priskontroll och importrestriktioner. När arbetslösheten och statsskulden nådde oroande proportioner lade det styrande labourpartiet helt om rodret för att få fart på den stagnerade ekonomin, en politik som fullföljdes av de konservativa: företag privatiserades, arbetsmarknaden avreglerades och de sociala förmånerna skars ner. Näringslivet har reagerat gynnsamt på 1980- och 90-talens marknadsekonomiska omvälvning, men i takt med de sociala åtstramningarna ökar klyftorna mellan samhällets välbärgade och de mest utsatta, bl.a. maorierna.

Kultur. Landets kultur är i hög grad påverkad av den engelskättade befolkningen, och mycket i samhälle och vardagsliv har en omisskännlig engelsk prägel. Det engelska inflytandet har varit särskilt märkbart inom litteraturen. Många författare har varit verksamma i Europa, framför allt i Storbritannien. Det gäller den mästerliga novellisten Katherine Mansfield och pusseldeckarförfattaren Ngaio Marsh. Ännu en framstående kvinnlig författare är Janet Frame, som skrev en uppmärksammad trilogi med självbiografisk bakgrund. Bland poeter kan nämnas Allen Curnow och James K. Baxter. Den första maoriromanen på engelska var Tangi (1973) av Witi Ihimaeras.

Den traditionella musiken speglar att maorierna har polynesiskt ursprung. Det är främst sånger, knutna till bestämda sociala och ceremoniella företeelser. Dessa framförs vanligen unisont i grupp. Bland instrumenten märks slag- och blåsinstrument, bl.a. puutoorino, ett kombinerat trumpet- och flöjtinstrument. I övrigt är den nyzeeländska musiken västerländsk konst- och populärmusik. Inhemska tonsättare är exempelvis Douglas Lilburn, John Ritchie och Anna Lockwood. En internationellt känd operasolist är Kiri Te Kanawa.

Inom filmen är det stora namnet Jane Campion (född 1955), som på 1990-talet slog igenom internationellt med En ängel vid mitt bord (1990, efter Janet Frames självbiografiska trilogi) och Pianot (1993). Och så klart, inte minst, Sagan om ringen som är inspelad här.

Historia. De tidiga polynesiska invandrarna kom i sina sjösäkra kanoter från öar i östra Stilla havet någon gång före år 1000. Senare följde flera invandringsvågor från Polynesien. Den första europén som siktade Nya Zeeland var holländaren Tasman 1642, och öarna uppkallades efter provinsen Zeeland i Nederländerna. Ögruppen utforskades närmare av den engelske sjöfararen James Cook omkring 1770. Europeiska valfångare, missionärer (som kristnade maorierna) och nybyggare slog sig ner på Nya Zeeland och trängde undan ursprungsbefolkningen. Genom Waitangifördraget 1840 garanterades maorierna vissa rättigheter men deras land kom under brittisk överhöghet (kronkoloni från 1852). Den snabba brittiska invandringen utlöste 1860 tio års blodiga strider med maori. Dessa fick några få platser i parlamentet, men stora markarealer konfiskerades, ett svek mot Waitangifördraget som maorierna i vår tid kräver kompensation för. Nya Zeeland blev dominion inom Brittiska samväldet 1907 och självständigt 1931 (bekräftat 1947). Dess styrkor stred tillsammans med brittiska och australiska i båda världskrigen.

Landets statsöverhuvud är den brittiska monarken, som representeras av en generalguvernör. Liksom Storbritannien har Nya Zeeland ingen skriven författning utan statsskicket bygger på lagar och sedvanerätt. Inrikespolitiskt har två ledande partier växlat vid makten: det konservativa National Party och Labour Party. 1997 fick landet sin första kvinnliga premiärminister, då Jenny Shipley (NP) efterträdde partikamraten Jim Bolger på posten. Ekonomiskt och utrikespolitiskt har Nya Zeeland försökt frigöra sig från Storbritannien och orienterat sig mot USA och Stillahavsområdet. De nyzeeländska freds- och miljörörelserna är starka. Landet har med kraft protesterat mot de franska provsprängningarna i Polynesien (som upphörde 1992 men återupptogs 1995–96). Relationerna till Frankrike nådde ett lågvattenmärke efter attentatet mot Rainbow Warrior, sänkt av franska agenter 1985 i Aucklands hamn. Det militära samarbetet med USA i ANZUS-pakten (från 1951) upphörde 1987 sedan Nya Zeeland anslutit sig till den kärnvapenfria zonen i Stilla havet.

(Källa BSL01)