TJECKIEN

MER OM LANDET TJECKIEN

Mer om Prag

Prag
tjeckiska Praha, republiken Tjeckiens huvudstad, på båda sidor av Elbes biflod Vltava (Moldau). 1,2 milj. inv. Det vackra läget i hjärtat av Böhmen, traditionerna som kejsarstad och ett överdåd av byggnadsverk i renässans och barock har gjort Prag till en av Europas ledande turiststäder. Det är Tjeckiens administrativa och kommersiella centrum med betydande industri (bl.a. verkstadsindustri, elektroteknisk och kemisk tillverkning). Produktionen byggdes upp på 1800-talet på grundval av traktens kol- och järnmalmsfyndigheter. Prags ställning som utbildnings- och kulturcentrum går tillbaka till den tidiga glansperioden som tysk-romersk residensstad på 1300-talet. Universitetet (från 1348) är Mellaneuropas äldsta. Nationalgalleriet och galleriet i Sankt Georgsklostret rymmer stora konstsamlingar. Stadens rika musikliv kröns av en årlig, internationell festival. Bland Prags många scener märks Nationalteatern, Smetanateatern, Tylteatern (där Mozarts Don Juan uruppfördes 1787) samt Laterna Magica, en suggestiv förening av film, teater (mim) och cirkus. Bland Prags litterära namn märks Jaroslav Hasek (som skildrade den tappre soldaten Svejk) och den tyskspråkige judiske författaren Franz Kafka.

Prag har fyra stadsdelar som ligger på båda sidor om den slingrande Vltava (Moldau). På flodens vänstra strand reser sig den mäktiga borgstaden (Hradcany) och på sluttningen nedanför ligger den s.k. Lillsidan (Malá Strana). På högra stranden finns Prags centrum: Gamla staden (Staré Mesto) med smala vindlande gator och Nya staden (Nové Mesto) med moderna affärskvarter. Stadsbilden domineras av borgen, ursprungligen från tidig medeltid, och dess komplex av palats och kyrkor. Den var från början de böhmiska furstarnas residens och fick sitt nuvarande barockutseende på 1700-talet (nu säte för den tjeckiske presidenten). Inom borgområdet reser sig den gotiska S:t Veitskatedralen (påbörjad 1344, avslutad först 1929). Lillsidan har många eleganta palats, t.ex. lustslottet Belvedere, Strahovklostret med unikt bibliotek och det mäktiga Wallensteinpalatset (1620-talet). Vackrast av de många broarna över Vltava är Karlsbron (Karluv Most) från 1300-talet, inramad av gotiska porttorn och smyckad med helgonskulpturer från barocken.

Vid det fint restaurerade Stora torget i Gamla stan ligger bl.a. den gotiska Tynkyrkan med hovastronomen Tycho Brahes grav och rådhuset med ett berömt astronomiskt ur från 1400-talet. De gamla judekvarteren vid floden (Josefov) med synagogor och judiska begravningsplatsen (från 1400–1700-talen) erinrar om Prags betydande judiska befolkning. När nazisterna likviderade stadens judar under andra världskriget beslöt Hitler att bevara judekvarteren som minnesmärke över ’’en försvunnen ras’’. 50 km nordväst om Prag låg koncentrationslägret Theresienstadt (Terezín). Stadens moderna affärscentrum är Václavplatsen med ryttarmonumentet över nationalhelgonet Václav (Wenzel). Här har Pragborna samlats i vrede och protest när landet befunnit sig i kris.

Historia. Prag är känt från 900-talet. Genom sitt läge vid stora korsvägar i Europa blev det en handelsort och växte i betydelse när flera småstäder på båda sidor om floden förenades. På 1200-talet blev Pragborgen kungligt residens och på 1300-talet gjorde Karl IV staden till det Tysk-romerska rikets centrum. Genom Karlsuniversitetet (där Jan Hus var rektor) kom Prag att stå i centrum för husiternas revolt på 1400-talet. När Habsburgarna (Rudolf II) flyttade sitt hov från Wien till Prag på 1580-talet blomstrade staden på nytt. Här utspelade sig den händelse (defenestreringen i Prag) som 1618 blev inledningen till trettioåriga kriget: två kejserliga (katolska) ämbetsmän kastades av upproriska protestanter ut genom ett fönster i borgen. Protestanterna led dock senare ett svårt nederlag, och Böhmen blev helt katolskt. Under kriget belägrades Prag av svenskarna 1648; de plundrade Lillsidan (nedanför borgen), men lyckades inte slå sig över Karlsbron till stadskärnan. Ett rikt krigsbyte hemfördes till Sverige, bl.a. Silverbibeln (nu i Uppsalas Carolina Rediviva) och statyer av Adriaen de Vries (som finns i Drottningholms slottspark).

Den tyska invandringen till Böhmen satte sin prägel på Prag, men på 1800-talet blev staden den tjeckiska nationalismens hjärtpunkt. 1918 blev Prag huvudstad i det nybildade Tjeckoslovakien. Efter andra världskriget följde det kommunistiska maktövertagandet 1948 (Pragkuppen), och tjugo år senare de reformförsök (Pragvåren) som ledde till Warszawapaktsstyrkornas inmarsch. Efter kommunismens fall 1989 delades landet och Prag blev 1993 Tjeckiens huvudstad.


--------------------------------------------------------------------------------

Massor om Tjeckien

Tjeckien
Tjeckiska republiken (tjeckiska Ceská Republika), republik i Centraleuropa, belägen mellan Tyskland och Polen i väster och norr, Österrike och Slovakien i söder och öster. 1918–92 ingick Tjeckien i Tjeckoslovakien (från 1968 som delrepublik vid sidan av Slovakien; den tjeckiska delstaten var både till yta och folkmängd den största av de två). I dag omfattar Tjeckien 78 864 km2 och har 10,2 milj. inv. Huvudstaden Prag, landets största stad med gamla anor som kejsarstad och kulturcentrum, är i dag ett av Europas stora turistmål. Viktiga industristäder är Plzen i Böhmen samt Brno och Ostrava i Mähren. I nordväst ligger de gamla välkända kurorterna Karlsbad (Karlovy Vary) och Marienbad (Mariánské Lázne).

Natur och klimat. Av Tjeckiens två huvudområden är Böhmen i väster det historiska kärnlandet. Det består av en småkuperad högplatå, omgiven av randberg som Böhmerwald, Erzgebirge och Sudeterna (tjeckiska Sumava, Krusné Hory och Sudety). Genom platålandet flyter Elbe (tjeckiska Labe) med bifloder, främst Moldau (Vltava) som passerar huvudstaden Prag. Det andra historiska landskapet är Mähren i öster (omkring 1/3 av Tjeckiens yta). Det är ett bördigt bäckenlandskap kring Donaus biflod Morava. Längst i öster når västra Karpaterna in i landet. Tjeckien ligger i en övergångszon mellan kust- och inlandsklimat. Temperatur och nederbörd växlar med höjden över havet.

Befolkning. Etniskt är Tjeckien ett homogent land. Omkring 95 % av invånarna är tjecker. Deras modersmål tjeckiskan är nära släkt med slovakiskan. I landet finns också slovaker (ca 4 %), tyskar, polacker samt romer. Före andra världskriget levde 2–3 miljoner tyskspråkiga i randområdena mot Tyskland (Sudeterna, se sudettyskar), Polen (Schlesien) och Österrike. De härstammade från medeltidens tyska invandrare och utvisades brutalt efter andra världskriget av den kommunistiska regimen. De flesta av dem flyttade till Sydtyskland (Bayern), och många har krävt ersättning för konfiskerad egendom på tjeckisk mark. Den betydande judiska befolkningen föll offer för naziterrorn under den tyska ockupationen av Böhmen-Mähren och fördes till koncentrationsläger eller flydde ur landet. I det demokratiska Tjeckien kan kyrkorna åter verka fritt. Omkring 40 % av invånarna uppger sig vara katoliker, ungefär lika många icke-troende. Husitkyrkan, en utbrytning ur den katolska, ansågs av många som alltför följsam mot kommunistregimen och har nu endast ca 1,7% anhängare.

Näringsliv. Tjeckien är det land i Östeuropa som snabbast klarade systemskiftet från kommuniststyrd centralplanering till en fri marknadsekonomi. Som industristat har Tjeckien anor från den habsburgska tiden, då Böhmen var Österrike-Ungerns industriella centrum. En grundförutsättning var de rika energitillgångarna, främst brunkol och stenkol. I dag satsar man också på kärnkraftverk och köper olja utifrån (tidigare huvudsakligen från Sovjetunionen). Den stora förbränningen av brunkol (för uppvärmning och elproduktion) och en total avsaknad av industrirening resulterade i katastrofala miljöskador under kommunisttiden. Luft- och vattenföroreningar plågar befolkningen, och försurningen har drabbat vidsträckta skogsarealer i norra Böhmen och Mähren. Verkstadsprodukter och annan tung produktion prioriterades tidigare, och landet blev östblockets ledande producent efter Sovjetunionen. Efter kommunismens fall har näringslivet i den nya staten genomgått en snabb och relativt framgångsrik privatisering, med övergång till marknadsekonomi och öppningar mot utländska investerare. Ledande industribranscher är, förutom verkstadsproduktion, bl.a. bilar från Skodaverken (i samverkan med tyska Volkswagen), metallurgisk och kemisk industri, livsmedel, skor, textilier, glas och porslin. Kommunisttidens kollektivjordbruk håller på att omvandlas till familjejordbruk; jorden skall, så långt som det är möjligt, återlämnas till sina forna ägare. Den tidigare överproduktionen har skurits ner, liksom antalet sysselsatta i jordbruket. Huvudgrödor är vete, majs, sockerbetor samt humle för öltillverkning (ordet pilsner har sitt ursprung i stadsnamnet Plzen). Tjeckien har ett väl utbyggt men slitet väg- och järnvägsnät och i stort sett segelbara floder. Telekommunikationer och annan infrastruktur släpar efter. 1993 införde Tjeckien och Slovakien skilda valutor, och 1995 blev den tjeckiska korunan konvertibel. Viktiga handelspartner är bl.a. Tyskland, Österrike och Slovakien.

Konst. Under kejsar Karl IV:s regering på 1300-talet utvecklades Böhmen med Prag till ett europeiskt konstcentrum, där impulser från övriga Europa sammansmälte. Under denna tid uppfördes S:t Veitskatedralen (från 1344) i Prag, smyckad med porträttskulpturer av Peter Parler. Lustslottet Belvedere (från 1536) i Prag är ett tidigt exempel på renässans. Renässansen präglades av inkallade konstnärer, särskilt italienska och tyska. Vid kejsar Rudolf II:s hov verkade bl.a. Giuseppe Arcimboldo och Adriaen de Vries. Barocken nådde en rik blomstring på 1600- och 1700-talen med bl.a. arkitekten Kilian Ignaz Dientzenhofer. Nyklassicismen var den dominerande stilen inom 1800-talets arkitektur. Dess främste företrädare var Josef Zítek, med Nationalteatern i Prag (1868–83), vars dekorativa utsmyckning fick betydelse för framväxten av tjeckisk konst. Jugendskedets internationellt mest kände konstnär var Alphonse Mucha. Det moderna genombrottet inom arkitekturen kom med Jan Kotera, och ledde över till en radikal funktionalism, företrädd av bl.a. Josef Fuchs och Oldrich Tyl. Pionjär för det abstrakta måleriet (från 1910) var Frantisek Kupka. Som ett uttryck för en ny tid ser många Rasinhuset i Prag (även benämnt ''Ginger och Fred''), med ''dansande'' expressiva linjer, ritat av amerikanen Frank Gehry och tjecken Vlado Milunic 1993-94.

Litteratur. Den tidigaste litteraturen bestod av krönikor, andliga sånger, satirer och på 1500-talet en bibelöversättning. I hög grad framsynta var Comenius pedagogiska skrifter under det följande århundradet. I och med de nationalistiska strömningarna i början av 1800-talet fick litteraturen ett uppsving. Denna riktning betonade slavisk gemenskap och tjeckisk historia och folkdiktning som litterär grund; mot denna stod en kosmopolitisk skola som ville öppna sig för västerländska impulser, och den tjeckiska litteraturen prövade de flesta rådande ismer: realismen (romanförfattare som J.S. Machar), impressionismen (Antonin Sova), symbolismen (Otokar Brezina). Under mellankrigstiden blomstrade en avantgardistisk och samtidigt politisk revolutionär poesi med författare som Jirí Wolker och Jaroslav Seifert. Då skrev också Jaroslav Hasek romanen om Svejk och Karel Capek sina surrealistiskt iskalla romaner om livets gåtfulla galenskap (t.ex. Salamanderkriget). Samtida med dessa var Kafka (som dock skrev på tyska).

Efter det kommunistiska maktövertagandet 1948 beskars den litterära friheten drastiskt och tidigare språkliga nydanare som Vítezslav Nezval blev regimanpassliga socialistiska realister och gjorde karriär i systemet. Trycket lättade under tövädret och demokratiseringsprocessen på 1960-talet. Flera författare var delaktiga i denna process, bl.a. Václav Havel, Ivan Klíma och Ludvík Vaculík. Många belades med yrkesförbud efter 1968, särskilt de som signerade Charta 77. Flera författare emigrerade: Milan Kundera (Frankrike), Pavel Kohout (Wien), Josef Skvorecky (Canada). En samizdatlitteratur organiserades under 70- och 80-talen. Vissa (som nobelpristagaren Seifert) var dock fortfarande sanktionerade att publicera sig.

Teater. Den tjeckiska teatern fick sin första blomstringsperiod under det nationalistiska uppvaknandet på 1800-talet. En nationalteater öppnades i Prag 1883. På tidens scener framfördes såväl realistisk som symbolistisk dramatik. Efter första världskriget förnyades dramatiken av författare som Frantisek Langer (Änglarna ibland oss) och Karel Capek (R.U.R.). Med sin bror Josef skrev Capek den absurdistiska Ur insekternas liv. Under 1930-talet utvecklade paret Jan Werich och Jirí Voskovec en slagkraftig och lekfull satirisk scenkonst på sin scen Befriade teatern i Prag. Också dockteater kom att inta en viktig plats i den tjeckiska kulturen, inte minst som motståndskulturellt medium under österrikisk och tysk ockupation; en framträdande utövare under 1900-talets första hälft var Josef Skupa. Teaterformen återupprättades efter andra världskriget av Werich på ABC-teatern. Där inledde Václav Havel sin bana, innan han kom över till teatern På balustraden (grundad 1958) med Ivan Vyskocil och Jirí Suchy (som senare grundade teatern Semafor). För nya grepp stod Josef Svoboda och bröderna Radok (Laterna Magika). Småteatrarna har varit motorn och själen i tjeckiskt teaterliv, en plats för fantasi, humor, satir och scenisk galenskap bortom alla ideologier och där rockmusiken haft stor betydelse. Efter en nedgångsperiod under det politiskt kärva 70-talet kom de tillbaka i stor stil på 1980-talet (Teatern I snöret, Hanáteatern, Dramastudion och regissören Krejcas Teater utanför porten). En av de mera uppmärksammade dramatikerna på senare tid är Karel Steigerwald.

Film. Under den tjeckoslovakiska tiden var den tjeckiska filmindustrin sammanlänkad med den slovakiska, men Prag var onekligen dess viktigaste centrum; bl.a. grundades här ett filmmuseum redan 1923. En tidig internationell framgång hade Gustav Machaty´ med Extas (1933), där den nakenbadande Hedy Lamarr väckte sensation. En framstående dokumentärfilmare under 1930-talet var Jirí Weiss. Tyskarna tog över filmateljéerna i Prag efter inmarschen 1938 för att där göra sina egna filmer. Efter kriget blev filmindustrin förstatligad och hårt kringskuren av censuren. En exportvara blev tecknad film av animatörer som Jirí Trnka. Pragvåren innebar ett töväder även inom filmen, med regissörer som Milos Forman, Jirí Menzel och den experimentellt dråpliga Vera Chytilová. Efter 1968 lämnade flera av de främsta tjeckiska filmskaparna landet. En ny lovande generation håller på att växa fram under 1990-talet.

Musik. Kristendomens gregorianska sång lade från 900-talet grunden till den tjeckiska musiken och gav upphov till en blomstrande andlig folkvisa. Denna hängde nära samman med husiternas och de böhmiska brödernas vislyrik från 1400–1500-talen. Vid adels- och furstehov odlades ett glansfullt, internationellt betonat musikliv, som fick ett svårt avbräck p.g.a. trettioåriga kriget.

Från mitten av 1700-talet fick tjeckiska musiker stort inflytande, bl.a. genom Stamitz och Richter, som var ledande inom Mannheimskolan. Det nationella genombrottet kom under 1800-talets senare hälft med Smetana och Dvorák, medan Fibich orienterade sig mer mot tysk romantik. En särpräglad begåvning var Janácek, som försökte att musikaliskt transkribera det tjeckiska språket. Avantgardismen företräds främst av Hába, som experimenterade med mikrointervall, och Martinu. Bland efterkrigstidens kompositörer kan nämnas Klement Slavicky´, Jan Novák och Viktor Kalabis.

Bland folkmusikinstrumenten märks säckpipan dudy (i Mähren gajdy), som används i dansmusik.

Historia. Sedan Tjeckoslovakien delats i två stater 1993 dominerades den tjeckiska politiken av två namn; presidenten Václav Havel samt ekonomen och premiärministern Václav Klaus. Författaren Havel gick i spetsen för den tjeckoslovakiska s.k. sammetsrevolutionen 1989, och utsågs till president när demokratin återupprättades; 1993 valdes han till den nya tjeckiska statens president. Klaus ledde en center–höger-koalition som framför allt inriktade sig på att genomföra marknadsekonomi. I opposition finns bl.a. ett socialdemokratiskt parti och det forna kommunistpartiet; det senare har dock inte spelat någon framträdande roll. Politiskt har Tjeckien mycket målmedvetet närmat sig västländerna och ansökt om medlemskap i EU och blev Natomedlem 1999. Landet kom 1995 med i OECD och tillhör med bl.a. Slovakien den s.k. Visegradgruppen. Tjeckien och Tyskland försonades till slut efter andra världskriget i ett avtal 1997. Sedan regeringspartiet involverats i en mutskandal samma år avgick regeringen, och premiärminister Klaus deklarerade att han själv lämnade politiken för gott.

Källa BSL01