USA - LOS ANGELES

MER OM LANDET USA - LOS ANGELES

Massor mer om Kalifornien
Californien
(engelska California, förkortat Calif. eller CA), delstat i västra USA, vid Stilla havskusten norr om Mexico. 411 407 km2 (nästan lika stort som Sverige). 31 milj. inv. Huvudstad är Sacramento, de största städerna Los Angeles med filmstaden Hollywood, San Francisco och San Diego. Det är till ytan USA:s tredje stat (efter Alaska och Texas) och numera den folkrikaste. Befolkningen är mycket blandad med ett stort antal invandrare från Latinamerika och Asien och många svarta; många latinamerikaner vistas illegalt i delstaten. De vita amerikanernas andel av befolkningen är nu ca 55 %. Under senare år har många människor flyttat från Kalifornien på grund av överbefolkning, miljöproblem och arbetslöshet. Krafttag har utlovats mot storstädernas sociala problem och miljölagarna har skärpts.

Natur. Kalifornien har en skiftande natur med dramatiska höjdskillnader. Mellan Kustbergen (Coast Range) och Sierra Nevadas höga kedja med evig snö ligger den bördiga, breda dalen, Central Valley. Det är bara 100 km mellan Mount Whitney i Sierra Nevada (4 418 m, USA:s högsta topp utanför Alaska) och gravsänkan Death Valley i Mojaveöknen i sydöst, som är USA:s lägsta punkt (84 m u.h.) och ett av jordens hetaste områden. Mellersta och norra Kalifornien har Medelhavsklimat med torra somrar och fuktiga vintrar. Barrskog täcker bergen i det inre. På en del håll, bl.a. i Sierra Nevada, finns bestånd av mycket gamla jätteträd (arter av Sequoia som redwood och mammutträd). Kalifornien drabbas ofta av jordbävningar, främst längs San Andreasförkastningen. Den svåraste inträffade 1906 i San Francisco.

Näringsliv. Kaliforniens jordbruk (främst i Central Valley och det konstbevattnade Imperial Valley i söder) är starkt mekaniserat och specialiserat och grunden för en stor livsmedelsindustri. En stor del av USA:s frukt och grönsaker odlas här, men också bomull och vin (ett känt vindistrikt är Napa Valley). Boskapsskötsel och fiske spelar också en viktig roll. Kalifornien är något av en stormakt, ekonomiskt och industriellt, och därför mycket betydelsefullt för USA. Men delstaten blickar västerut över Stilla havet – en ansenlig del av handeln sker med Östasiens framväxande industriländer. Kalifornien har stora reserver av olja och naturgas och betydande petrokemisk industri. De guldfyndigheter som ledde till en rush och snabb kolonisering efter 1849 håller dock på att sina. Under 1990-talet minskade beställningarna till den för Kalifornien mycket viktiga försvarsindustrin (t.ex. flyg- och rymdproduktionen i Los Angeles). Elektronik- och datatillverkningen i San Franciscoområdet (Silicon Valley, ”kiseldalen”) fick också känning av ekonomisk kris. I delstaten finns många avancerade forskningscentra, bl.a. vid de stora universiteten som University of California (i Los Angeles samt i Berkeley öster om San Francisco) och Stanford University i Palo Alto.

Historia. Flera olika indianfolk levde i Kalifornien när spanjorerna började utforska kusten på 1500-talet. 1822 blev området mexikanskt, men i kriget 1846–48 erövrades det av USA och upptogs som delstat 1850.



--------------------------------------------------------------------------------

Massor mer om USA [engelskt uttal ju_: es e_i,

förkortning för engelska United States of America, Amerikas förenta stater; ofta används kortformen United States, U.S.], Förenta staterna, förbundsrepublik i Nordamerika mellan Atlanten och Stilla havet. Det är till ytan världens fjärde största stat (efter Ryssland, Canada och Kina) och befolkningsmässigt den tredje (efter Kina och Indien) med 274,6 milj. inv. USA indelas i 50 delstater (två av dem är geografiskt skilda från resten av landet: Alaska nordväst om Canada och ögruppen Hawaii i Stilla havet). De största delstaterna är Alaska och Texas. Kalifornien är folkrikast. Huvudstaden Washington D.C. utgör förbundsdistriktet District of Columbia, som ursprungligen styrdes direkt av den federala regeringen, men senare fick begränsat självstyre. Det finns ett tiotal amerikanska storstadsregioner med mer än 4–5 milj. inv.; de största ligger runt New York och Los Angeles (med omkring 20 respektive 18 milj. inv.). Under USA lyder några få yttre territorier med olika former av självstyre, bl.a. Puerto Rico, Amerikanska Jungfruöarna, Guam och Amerikanska Samoa. Kontrollen över Panamakanalen i Centralamerika övergår år 2000 helt till Panama.

Natur. Det kontinentala USA sträcker sig över 4 500 km (fyra tidszoner) från öster till väster och över ca 2 700 km från norr till söder. Naturgeografiskt räknar man med fyra huvudregioner: den östra kustslätten vid Atlanten, Appalachernas kedjor, de vidsträckta, centrala slätterna runt Mississippibäckenet och höglandet i väster. Längs den atlantiska kustslätten finns flera vikar och flodmynningar med goda hamnar. På den flacka Floridahalvön utbreder sig stora sumpmarker (Everglades). Från östkusten höjer sig landet mot en högplatå och Appalachernas skogklädda kedjor. I centrala USA breder ett mjukt böljande slättland ut sig mellan Stora sjöarna i norr och Mexikanska bukten i söder. Det stora sjösystemet i norr gröptes ut av inlandsisen, och slätterna runt övre Mississippi med bifloder är uppbyggda av morän och sand- och leravlagringar. Mississippi avvattnar en stor del av Mellanvästern och är ett av världens största flodområden. Täta översvämningar anställer stor skada på omgivande städer och jordbruksbygder. De centrala slätterna höjer sig västerut i terrasser mot en stor platå (Great Plains), som övergår i det mäktiga berglandet innanför Stillahavskusten. Här löper Cordillerernas system av nord–sydliga kedjor: Kustbergen (Coast Range) längst i väster, Sierra Nevada (med toppen Mount Whitney, 4 418 m), Kaskadbergen och Klippiga bergens (Rocky Mountains) branta mur med hundratalet toppar över 4 000 m (bl.a. Mount Elbert, 4 399 m). Högst i USA når ett berg i Alaska (Mount McKinley, 6 187 m). De stora bergskedjorna i västra USA skiljs åt av bäcken och djupa sänkor, t.ex. den bördiga Central Valley i Kalifornien och den delvis avloppslösa Great Basin med Stora Saltsjön (Great Salt Lake). I den heta Nevadaöknen, belägen i kustbergens regnskugga, finns USA:s lägsta punkt (Death Valley, 86 m u.h.). Under två miljoner år har Coloradofloden skurit sig ner och skapat Grand Canyons dalgång med 1 500–1 800 m höga klippväggar. Liknande landskapsformer har Columbiafloden mejslat fram i lavaplatån i nordväst. I detta geologiskt aktiva område förekommer vulkanutbrott (ett exempel är Mount St. Helens utbrott 1980 i staten Washington). Varma källor och gejsrar drar många besökare till Yellowstone National Park, som redan 1872 blev landets första nationalpark. Området längs San Andreassprickan vid Stillahavskusten har ofta känning av jordskalv. Den stora jordbävningen 1906 ödelade delar av San Francisco.

Klimat. Klimatmässigt är spännvidden stor från det arktiska Alaska till det tropiska Hawaii. Södra och sydvästra USA är subtropiskt. Men största delen av landet har fastlandsklimat med heta somrar och kalla, snöiga vintrar. Mest nederbörd får västkusten, östkusten och staterna i sydöst. Häftiga virvelvindar (tornados) drar ibland fram över Mellanvästern, och tropiska orkaner orsakar svår förödelse i de sydöstra kuststaterna.

Växt- och djurliv. Det mesta av präriens gräsmarker har för länge sedan blivit jordbruksmark. Uppodling, överbetning och skogsavverkning har blottlagt marken, och ofantliga mängder jord har förflyttats genom vinderosion. På 1930-talet orsakade det en svår jordbrukskris, främst i Mellanvästern (the dust bowl). Det kanadensiska barrskogsbältet fortsätter in i USA, bl.a. söder om Stora sjöarna, och bergskedjorna i öst och väst är skogklädda. Här finns bl.a. douglasgran och hemlock (en tallväxt), i väster också de högväxta redwood- (Sequoia) och mammutträden. I öster och vid Mississippifloden växer lövskog (ek, bok, hickory, poppel, lönn m.fl. arter). Gräs, olika kaktusarter och buskstäpp (chaparral) är den vanligaste vegetationen i torrområdena i sydväst.

Djurlivet i norra USA påminner om Europas med bl.a. hjort, älg och ren. För Nordamerika typiska arter är opposum, tvättbjörn, skunk, prärievarg och präriehund. I skogarna och de västra bergen förekommer grisslybjörn och puma. Den amerikanska bisonoxen var en gång förutsättningen för prärieindianernas existens, men jagades av både indianer och vita nybyggare till utrotningens gräns; den finns nu bara kvar i reservat. USA har många arter av kräldjur, bl.a. skallerorm på prärien, och i sydstaternas flod- och träskområden finns krokodil och alligator. Fågellivet är artrikt, i synnerhet i våtmarkerna och vid Alaskas arktiska kuster. En hönsfågel som hör hemma i USA, både vild och tam, är kalkonen.

Befolkning. USA är ett urbaniserat land, och omkring 3/4 av befolkningen lever i städer och tätorter. Folktätast är kustregionerna, som kantas av stadsbebygggelse (östkusten från Boston till Washington D.C. och västkusten från San Francisco till San Diego). Mellanvästerns jordbruksbygder och staterna i nordväst är glest befolkade.

USA:s historia är till största delen dess invandrares. Den indianska urbefolkningen drevs undan eller utrotades av de europeiska kolonisatörerna, och under ett par hundra år har människor från alla delar av världen blandats i Nordamerika, den stora ’’smältdegeln’’; i USA byggde de upp en nation, som blivit världens ledande stormakt, och de lyckades skapa en amerikansk nationalkänsla. Men USA har förblivit ett mångkulturellt land, vars många etniska grupper skapat sina egna samhällen inom det amerikanska. Miljoner människor sökte sig till USA i hopp om ett bättre liv. Alla kom dock inte frivilligt. Landets svarta (den afro-amerikanska befolkningen) är ättlingar till slavar som på 1600–1700-talen hämtades från Afrika. De tidiga europeiska invandrarna var främst engelsmän och holländare. Aristokratiska godsägare grundade plantageodlingar i södern, och längre norr- och västerut bröt fattiga jordbrukare ny mark; nybyggarna fick på vissa villkor en bit land av amerikanska staten (Homestead Act). Från mitten av 1800-talet och till första världskriget strömmade europeiska invandrare in i USA (tyskar, irländare, italienare, polacker, skandinaver m.fl.); från Sverige kom 1 miljon människor (se emigration). På 1900-talet har en allt större del av immigranterna kommit från Latinamerika och Asien. Numera är invandringen strängt reglerad (kvoterad).

Drygt 80 % av USA:s befolkning är av europeiskt ursprung, de svarta utgör omkring 13 % och asiaterna knappt 4 %. Det finns omkring 2 milj. indianer. Deras kultur har fått stryka på foten för den västerländska livstilen och flertalet lever under eländiga sociala och ekonomiska förhållanden i reservat. Den svarta befolkningen har sin tyngdpunkt i sydstaterna och storstäderna, bl.a. New York. Latinamerikaner finns i stort antal i Florida (Miami) och i sydväst (Texas, Kalifornien). Många av dessa spanskspråkiga invandrare (hispanics) har tagit sig in i landet på illegal väg, bl.a. från Cuba och från Mexico (chicanos). Kineser, japaner och andra asiatiska invandrare lever framför allt på västkusten och i New York (där finns en stor Chinatown, liksom i San Francisco).

Den svarta medborgarrättsrörelsens bittra kamp på 1960-talet drev fram lagar som gjorde slut på den öppna diskrimineringen, och en afro-amerikansk medelklass har vuxit fram. Men stora grupper svarta och andra minoriteter är utan utbildning och arbete och lever i misär. Kriminalitet och drogmissbruk tilltar och etniska motsättningar utlöser raskravaller och våldsdåd i storstäderna. Våldet har väckt debatt om rätten att bära vapen och vissa inskränkningar i de traditionellt liberala vapenlagarna har införts. En följd av den höga brottsligheten är överbefolkning i amerikanska fängelser.

Språk. Engelska (i amerikansk form) är USA:s huvudspråk och behärskas av de flesta. Formellt har landet dock inget officiellt språk. De spansktalande (ca 10 %) är den största gruppen med annat modersmål än engelska. Därutöver förekommer indianspråk och en rad invandrarspråk.

Religion. För många av de tidiga invandrarna var USA en tillflyktsort undan hemlandets religiösa förföljelse. Trosfrihet blev en central punkt i den amerikanska konstitutionen och landet saknar statskyrka. De fristående religiösa samfunden är helt beroende av sina medlemmars offervilja och för många amerikaner är kyrkobesök och församlingsarbete en viktig del av samhällslivet. Drygt 4/5 av USA:s befolkning räknar sig som kristna. Flest anhängare har de protestantiska kyrkorna (knappt 60 %), bl.a. baptister, metodister, lutheraner, presbyterianer. Därnäst kommer katolska kyrkan (drygt 20 %). Flera miljoner tillhör ortodoxa kyrkor. Inhemska samfund är bl.a. mormonerna med centrum i Utah, Jehovas vittnen och adventisterna. USA:s judiska befolkning (ca 6 milj.) är en inflytelserik grupp i samhället. Här finns såväl ortodoxt troende som reformjudar. Genom invandring har muslimerna vuxit i antal. I storstäderna vann islam anhängare också bland de svarta genom Black Muslims, numera Nation of Islam, som gör en kraftfull social insats. Buddhism och olika österländska kulter tilldrar sig ett växande intresse bland amerikanerna, liksom olika nyandliga rörelser och mer eller mindre extrema sekter. De ’’bibeltroende’’ inom protestantiska samfund företräder en kristen fundamentalism som tolkar Bibeln strängt bokstavligt. Religiösa rörelser i USA för ut sitt budskap och profilerar sig i radio och TV. Åtskilliga predikanter har gjort sig kända som mediastjärnor och har framfört sin strängt moralkonservativa ideologi, t.ex. förbud mot aborter, i den offentliga debatten (se Moraliska majoriteten).

Näringsliv. USA blev redan på 1800-talet jordens mäktigaste industriland och är sedan länge den starkaste ekonomiska stormakten. Landets kapitalistiska ekonomi fick ett växande inflytande och i takt med de teknologiska framstegen bredde den amerikanska livsstilen ut sig i världen. Välkända symboler är Coca-Cola och snabbmatskedjan McDonald´s. I dag börjar industrisamhället ersättas av ett kunskaps- och tjänstesamhälle – fler amerikaner arbetar inom handels- och serviceyrken (75 %) än inom traditionell tillverkningsindustri. Japan, Kina m.fl. östasiatiska ekonomier och det nya Europa (EU) har börjat knappa in på det amerikanska försprånget. Ekonomiskt, likaväl som politiskt, är dock USA (efter Sovjetunionens sammanbrott) den obestridda stormakten och har under 1990-talet lyckats förena en mycket stark ekonomisk tillväxt med låg arbetslöshet och låg inflation.

USA har rika naturtillgångar, stora slätter med bördiga jordar och gynnsamt klimat. Jordbruket är extremt mekaniserat och högavkastande. Överskottet, som sålts ut på världsmarknaden, har lett till en lönsamhetskris, och de amerikanska bönderna har vissa perioder fått betydande statligt stöd. Mellanvästern är centrum för spannmålsproduktionen (vete, m.m.). I det s.k. majsbältet runt Iowa och Illinois odlas också havre, sojabönor och vallväxter, och här finns stora betesmarker (Chicago är ett slaktericentrum). I norr dominerar mejeriproduktion, och i sydstaterna odlas bomull, tobak, frukt och grönsaker. Fisket är betydande både vid Atlant- och västkusten, och skogsbruket har stor betydelse i nordväst och sydöst.

Med sin höga industrialiseringsgrad och sin motortrafik är USA världens största energikonsument men också en betydande producent av olja och naturgas (i bl.a. Texas, Kalifornien och Alaska). Ändå importeras ansenliga mängder olja, främst från Mellanöstern. USA har stora koltillgångar och Appalacherna var förr ett viktigt kolgruvedistrikt. Landets kärnkraft är väl utbyggd, och det finns en hel del vattenkraft. Det finns omfattande mineraltillgångar, bl.a. järnmalm, koppar, bly och zink.

De ursprungliga industriområdena ligger i de nordöstra staterna nära malm- och kolfyndigheter. Här finns stålproduktionen (Pittsburgh), som tvingats till nedskärningar på grund av den internationella stålkrisen, samt verkstadsindustrin, bl.a. biltillverkning (med centrum i Detroit). Under senare år har den ekonomiska aktiviteten minskat i det s.k. ’’rostbältet’’ i nordöst medan tillväxten varit kraftig i vad man kallar ’’solbältet’’ (the Sun Belt), dvs. staterna i sydväst från Georgia och Florida över Texas till västkusten. I Kalifornien har elektronik och annan högteknologi utvecklats i samverkan med framstående universitet som Stanford intill San Fransisco (se Silicon Valley). Det världsledande dataprogramföretaget Microsoft har sitt säte i Seattle. Amerikansk spjutspetsteknologi har drivit fram en avancerad försvars-, flyg- och rymdproduktion och den har gett betydelsefulla spin off-effekter. Det var amerikaner som genomförde den första bemannade månlandningen 1969. USA:s kemiska produktion är framför allt förlagd till Mexikanska bukten med dess oljefält, medan livsmedelsindustrin finns i Mellanvästerns majs- och boskapsbälte. En förutsättning för den tidiga industrins tillväxt var den väldiga hemmamarknaden vars konsumenter krävde allt fler och alltmer sofistikerade produkter. Med löpande bandet (som infördes i Fords bilfabriker 1913) slog massproduktionen igenom. Den amerikanska kapitalistiska ekonomin har i stort sett varit fri från regleringar, bortsett från antitrustlagar mot monopolbildning. Många företag växte snabbt och expanderade utanför hemlandet. Tidiga industrimagnater med internationellt rykte var Rockefeller (olja), Carnegie (stål) och Vanderbilt (järnvägar). Av de tio största multinationella företagen i världen är hälften numera amerikanska (bilföretagen GM och Ford, oljebolaget Exxon, teknikföretagen General Electric och IBM). På 1980-talet stärktes marknadsekonomin och många nya företag skapades som en följd av Reagans nyliberala politik med skattesänkningar och minskade statliga (federala) regleringar (reaganomics).

När utrikeshandeln fick större tyngd blev USA en av världens ledande exportörer; importen är dock ännu större, och landet har länge haft underskott i handelsbalansen, särskilt i förhållande till Japan, vilket varit en stötesten mellan de två staterna. USA är av tradition protektionistiskt och skyddade länge den inhemska industrin med tullar och andra importbegränsningar. Under 1900-talets senare del har man dock arbetat för att avskaffa handelshinder (bl.a. inom GATT). 1994 trädde frihandelsavtalet NAFTA i kraft (omfattande USA, Canada och Mexico). EU är en viktig handelspartner, men USA handlar främst med grannar som Canada och Mexico samt, under senare år, med Japan och andra industristater i västra Stilla havet. Turismen i USA är omfattande, med 45–50 milj. utländska besökare per år.

Kommunikationer. Den transkontinentala järnvägen från USA:s östkust till västkusten var färdigbyggd 1896. Alltjämt fraktas gods i stor utsträckning per järnväg. I nordöst har sjötransporter på de Stora sjöarna stor betydelse. USA är världens mest motoriserade land med ett heltäckande system av motorvägar; således sker nästan 90 % av alla persontransporter med bil och kommunala kommunikationer saknas eller är svagt utvecklade. På längre sträckor är trafikflyget det viktigaste transportmedlet.

Sociala förhållanden. USA:s näringsliv kunde utvecklas i en oreglerad marknadsekonomi. Men krisen efter första världskriget ledde till en depression som skakade Amerika (börskraschen i New York 1929) och fick svåra efterverkningar runt om i världen. För att dämpa 1930-talets massarbetslöshet och sociala nöd lanserade president Franklin Roosevelt en plan för statlig (federal) stimulans av ekonomin och sociala reformer (se new deal). Hans program blev grunden för ett välfärdsprogram som, trots att det byggdes ut under John Kennedy och Lyndon B. Johnson (the Great Society, ’’det stora samhället’’), har haft stora brister och begränsningar. Sjukvården bekostas i USA av arbetsgivarna (de arbetslösa står således utanför). Staten garanterar dock viss sjukvård för de äldre (Medicare) och de fattiga (Medicaid), och det finns ett federalt pensionssystem (Social Security) som arbetsgivare och anställda måste bidra till. Allmänna barnbidrag och föräldraförsäkring förekommer inte. Lagstiftning om fri abort har väckt häftigt motstånd i moralkonservativa kretsar (angrepp på abortkliniker har förekommit). Spridningen av aids ökar främst i storstäderna. Under senare år har det sociala skyddsnätet försvagats. Clinton lyckades inte genomdriva sitt ursprungliga förslag om en grundläggande sjukförsäkring (1993) och tvingades senare bl.a. skära i socialbidragen för de sämst ställda (social welfare). Nöden är störst bland de svarta och andra minoriteter; USA beräknas ha 35–40 milj. fattiga och i dag ökar gapet mellan välbärgade och samhällets utblottade. USA har på 1990-talet haft en låg arbetslöshet jämfört med EU-länderna, men många arbeten är lågbetalda och går inte att leva på. Den fackliga anslutningen är sedan gammalt svag i USA (ca 14 % 1995). Central organisation är AFL-CIO, det största förbundet är transportarbetarnas (the Teamsters).

USA:s konstitution. Landets författning är från 1789, världens äldsta nu gällande, men har under årens lopp fått en rad tillägg (amendments); de tidigaste tilläggen utgör den s.k. rättighetsförklaringen (Bill of rights) som tillförsäkrar varje amerikan politisk och religiös frihet. Det amerikanska statsskicket gör en klar uppdelning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt och mellan federala (nationella) och delstatliga myndigheter. Den verkställande makten ligger hos presidenten; han väljs för fyra år och kan bara omväljas en gång. Som statschef och regeringschef leder presidenten utrikespolitiken, men det är kongressen som förklarar krig, och senaten måste godkänna fördrag med främmande makt. En president som missbrukat sitt ämbete kan avsättas genom riksrättsåtal (impeachment); inför hot om riksrätt avgick president Nixon 1974. De 50 delstaterna leds av folkvalda guvernörer och har egna parlament och betydande självstyre. USA:s (dvs. hela unionens) parlament är kongressen, som har den federala lagstiftningsmakten och som består av representanthuset och senaten. Besluten förbereds i de mäktiga kongressutskotten, vilka storföretag, organisationer och andra intressegrupper försöker påverka genom lobbying. Nya lagar kan fördröjas eller stoppas av presidentens veto (men vetot kan upphävas av 2/3 majoritet i kongressen). Den dömande makten är uppdelad på ett federalt och ett delstatligt rättsväsen för civil- och brottmål. Kriminaliteten i USA är bland den högsta i världen, särskilt vad gäller våldsbrott. Dödsstraff återinfördes 1976. Domstolarna spelar en politisk roll genom sin rätt att pröva lagar. I sista hand är det Högsta domstolen (U.S. Supreme Court) som ogiltigförklarar lagar, vilka den anser strida mot amerikanska författningen.

Det amerikanska statsskicket vilar inte på parlamentarismens princip. Regeringen utses av den folkvalda presidenten och är ansvarig endast inför denne. Det händer att presidenten måste samarbeta med en kongress, vars ena eller båda kamrar domineras av motståndarpartiet. Det politiska livet bärs upp av två stora partier; mindre partier har svårt att göra sig gällande. De ideologiska skillnaderna är inte så stora mellan demokraterna och republikanerna. Partierna har framför allt betydelse som väloljade valmaskiner. Valdeltagandet i USA är dock i regel lågt – något över 50 % i presidentval (lägre i andra val). Demokraterna anses traditionellt mer socialliberala och inriktade på sociala reformer och statliga ingripanden. Republikanernas profil var traditionellt konservativ; i dag vill de begränsa statliga ingripanden (den federala makten) och främja marknadsekonomin genom en nyliberal politik. Demokraterna har haft sin tyngdpunkt hos industriarbetarna och fackförbunden i nordstaterna, inte minst hos storstädernas etniska minoriteter (’’regnbågskoalitionen’’). Men demokraternas konservativa vita flygel i sydstaterna börjar splittras. Republikanernas starkaste fäste är företagarna, främst storindustrin, och mellanvästerns jordbrukare.

Kultur. Konst och arkitektur. Inom den fornamerikanska kulturen fanns flera indianska högkulturer. Under 1700-talet dominerade de engelska kolonisatörernas konststilar. Arkitekturen präglades av den klassicerande colonial style med kolonnprydda fasader. Efter USA:s frigörelse blev nyklassicismen den officiella stilen under ledning av president Thomas Jefferson. Ett realistiskt historiemåleri utövades av Trumbull, som förhärligade frihetskrigets hjältar. Under 1800-talets senare hälft inspirerades konstnärerna James Whistler, Thomas Eakins och Winslow Homer av den europeiska realismen och impressionismen. Degas-eleven Mary Cassatt var ren impressionist. Tidens ledande porträttör var John Sargent. En genuint amerikansk byggnadskonst började ta form med Henry Richardson på 1880-talet. Hans rena fasader i förening med Louis Sullivans konstruktiva lösningar fick betydelse för skyskrapan, en amerikansk uppfinning. Frank Lloyd Wrights konstruktivt djärva arkitektur vid 1900-talets början influerade modernismen (international style). Avgörande inflytande fick de landsflyktiga tyska arkitekterna Gropius, Breuer samt Mies van der Rohe, vars funktionalistiska, formknappa arkitektur blev stilbildande för Philip Johnsons och Louis Kahns skyskrapor och Eero Saarinens industribyggnader. Buckminster Fuller gjorde tekniskt avancerade lösningar redan på 1920-talet.

Fotografen Muybridges rörelsebilder gav impulser till måleriet. Den europeiska modernismen förmedlades till amerikansk publik av fotografen Stieglitz och utställningen Armory Show 1913. Georgia O’Keeffe var en av modernismens pionjärer. Man Ray lanserade tillsammans med Duchamp och Picabia dadaismen i New York 1917. En realistisk linje företräddes på 1930-talet av Grant Wood, som porträtterade landsortsamerikaner, och Edward Hopper, ensamhetens skildrare. Vid denna tid flydde många europeiska konstnärer till USA, bl.a. Albers, Mondrian, Léger, Chagall, Breton, Duchamp och Max Ernst, och de fick stort inflytande på den framväxande abstrakta konsten. Denna kulminerade på 1940-talet i Calders mobiler, Pollocks och de Koonings abstrakta expressionism, action painting och spontanism. Beroendet av Europa var nu upphävt, och förnyelsen inom konsten skedde för lång tid framåt i New York, inte Paris. 1960-talet var händelserikt: popkonsten slog igenom med Warhol, Jasper Johns, Oldenburg, Lichtenstein och Rauschenberg, happenings och combines. Abstrakt konst levde vidare i Rothkos måleri, i opkonsten och hard edge. Skulptören Duane Hanson utförde under 70-talet verk i s.k. superrealism. Konceptkonsten innebar nya uttrycksmedel i form av bl.a. land art med storslagna arrangemang av Christo och Robert Smithson m.fl. Inom skulpturen renodlades formspråket med minimalismen, representerad av Donald Judd och Sol Lewitt.

Robert Venturi bröt på 1960-talet med den moderna arkitekturens puritanism och röjde väg för postmodernismen med bl.a. Michael Graves. På 80-talet fick det moderna formspråket åter sina företrädare med Richard Meier och Frank Gehry.

Litteratur. Den indianska epiken och lyriken traderades huvudsakligen muntligt. Den skrivna amerikanska litteraturen hade tidigast sina fästen bland puritanerna i New England, innan upplysningsmannen Benjamin Franklin trädde fram. Den första amerikanska text som vann internationell beundran var oavhängighetsförklaringen (4 juli 1776), som uttryck för frihet och jämlikhet. I början av 1800-talet framträdde Washington Irving, som under signaturen ’’Knickerbocker’’ beskrev livet i det ännu lantliga New York, och James Fenimore Cooper, pionjär för indianboken. Det stora genombrottet för litteraturen i USA kom under romantiken med banbrytande författare som Edgar Allan Poe och Walt Whitman. I sin tankevärld påverkades Whitman av essäisten Ralph W. Emerson, Nathaniel Hawthorne, Henry Thoreau m.fl. Deras grundtanke var att människan kunde nå kunskap även om det som låg utanför erfarenhetens gränser. En mörkare livshållning hade romanförfattaren Herman Melville. Stora naturskildrare var poeterna William Bryant och H.W. Longfellow. Ett tillbakadraget diktarliv förde Emily Dickinson, vars storhet som poet uppdagades först efter hennes död. Humorister av rang var Bret Harte och Mark Twain.

Vid sekelskiftet 1900 framträdde romanförfattaren Henry James som benade upp överklassamerikanens själsliv. Det fashionabla New York fick sin skildrare i Edith Wharton, det mindre glansfulla i O. Henry och (något senare) Damon Runyon. Pionjäranda präglade Jack Londons verk, medan inbördeskriget skildrades initierat av Stephen Crane. Finansspekulationen och den ohejdade exploateringen av den (invandrade) arbetskraften blev ämne för Frank Norris, Theodore Dreisers och Upton Sinclairs romaner, medan Robert Frost besjöng New England i sin folkkära poesi. Till tiden hör också två framstående kvinnliga författare: Willa Cather och Ellen Glasgow.

Två av den modernistiska poesins förgrundsgestalter var amerikaner även om de mestadels vistades i Europa: Ezra Pound (Italien) och T.S. Eliot (England). Mer eller mindre europeiskt förankrade var även F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, Henry Miller och den för exilförfattarna sammanhållande kraften Gertrude Stein. William Faulkner däremot höll sig i de sydstater han skildrade i en rad täta romaner. Egna erfarenheter under andra världskriget kom att prägla Norman Mailers och Joseph Hellers romaner, medan J.D. Salinger åstadkom seklets stora kultroman om ungdomen. Världskriget skapade också en generation av beatniks med författare som Allen Ginsberg, Jack Kerouac och William Burroughs.

Det litterära landskapet i USA är skiftande och rikt. Här finns indianförfattare (Scott Momaday), chicanos (där inslaget av kvinnliga författare är stort), judar (Isaac B. Singer, Saul Bellow, Philip Roth), svarta (Richard Wright, James Baldwin, Toni Morrison), sydstatsförfattare (Eudora Welty, William Styron), dirty realism (J.A. Phillips), science fiction (Ray Bradbury, Ursula K. Le Guin, Robert A. Heinlein), deckarförfattare (Raymond Chandler, Dashiell Hammett, Ed McBain, James Ellroy) och så olika samhällsskildrare som John Steinbeck, Mary McCarthy, Truman Capote, Kurt Vonnegut, Joyce Carol Oats och John Updike.

Teater. Den äldsta teatertraditionen i USA är spansktalande. Den utvecklades under 1800-talet till en folkteater med anknytning till facklig och social kamp, viktig för att bibehålla en egen kulturell identitet i en anglosaxisk omgivning. I övrigt bjöd teatern på melodramer, påkostade kostympjäser med stjärnskådespelare och sprallig vaudeville med lättklädda damer; en särpräglat amerikansk företeelse var minstrel show. Först i början av 1900-talet började man bilda teatergrupper som ville spela seriös, samtida dramatik. Till en sådan grupp anslöt sig 1916 Eugene O’Neill, som kom att dominera det amerikanska dramat med sina ödesbundna pjäser ända fram till andra världskriget. Sedan kom Tennessee Williams, Arthur Miller och Edward Albee. 1947 upprättades Actors’ Studio i New York, vilken fostrade åtskilliga sedermera kända skådespelare. Överhuvudtaget blev New York centrum för amerikanskt teaterliv, koncentrerat till gatan Broadway på Manhattan. På 1950-talet kommersialiserades utbudet, och den konstnärliga teatern flyttade till billigare lokaler off-Broadway, dvs. utanför Broadway. Dessutom finns i dag ett livaktigt regionalt teaterliv på många håll i USA.

Film. Den tekniska förutsättningen för filmen var kinetografen och vitascope-projektorn, den senare av Edison, som försökte monopolisera sin uppfinning. Patentkriget 1897–1917 slutade med att Edisontrusten förklarades olaglig. En följd av Edisonmonopolet var att oberoende producenter drog sig undan till Kalifornien för att någorlunda i fred göra sina filmer, och där blev Hollywood från 1910-talet centrum för amerikansk filmindustri. Man utvecklade ett rationellt löpande band-liknande produktionssätt i ateljéer och en tydlig och slagkraftig berättarteknik. En som tidigt utforskade mediets möjligheter var D.W. Griffith i sina epos. Efter hand uppstod Hollywood-specialiteter som västernfilm och slapstick (Mack Sennett). Den engelskfödde Chaplin utvecklade farsen till stor konst. Till Hollywood lockades under 1920- och 30-talen både regissörer och skådespelare från Europa, t.ex. Victor Sjöström och Greta Garbo från Sverige, Ernst Lubitsch, F.W. Murnau och Marlene Dietrich från Tyskland och Alfred Hitchcock från England. Karakteristiskt för Hollywood var studiosystemet och dess stjärnor. Åtta bolag dominerade industrin: Columbia, MGM, Paramount, RKO, 20th Century Fox, United Artists, Universal och Warner Bros. Därtill kom Disney med sina tecknade filmer. Produktionen var strängt hierarktiskt uppbyggd med hård kommersiell styrning. En del regissörer lyckades trots allt göra bra, ibland epokgörande filmer: John Ford, Howard Hawks, Alfred Hitchcock, Frank Capra, George Cukor, William Wyler och Orson Welles.

Efter andra världskriget, som i sig gav stoff åt åtskilliga mer eller mindre patriotiska krigsfilmer, uppstod en genre som kommit att kallas film noir, som gav en speciell, cynisk, ’’hårdkokt’’ ton åt gangsterfilmen med regissörer som Billy Wilder och John Huston och aktörer som Humphrey Bogart. Andra framstående regissörer under 1950-talet var Elia Kazan, Fred Zinnemann, George Stevens, John Sturges (västernfilmer) och Vincente Minnelli (musikaler). Vid Actors’ Studio i New York fostrades en rad skådespelare som blivit bemärkta.

Under de följande decennierna luckrades studiosystemet upp och filmskådespelarna började starta egna produktionsbolag. Bland självständiga filmmakare kan nämnas John Cassavetes och Woody Allen. På 1980- och 90-talen har filmbolagen köpts upp av stora koncerner och förvandlats till mediekonglomerat. Samtidigt har det blivit allt dyrare att göra film, bl.a. på grund av avancerade tekniska effekter och skådespelarnas astronomiska gager. Trenden är att ett fåtal amerikanska filmer varje år ger stora intäkter och andra blir brakförluster. I detta klimat har regissörer som Steven Spielberg, Francis Ford Coppola och Martin Scorsese gjort filmer som blivit dundrande publiksuccéer. Den amerikanska produktionen utgör i antal filmer ca 10 % av världens filmindustri, men den är helt dominerande (ca 70 % av intäkterna) på marknaden. Även inom TV dominerar USA; medieföretaget Time Warner är världsledande.

Dans. Den klassiska baletten förde en undanskymd tillvaro i USA ända tills Ryska baletten kom på turné 1916. År 1933 bjöds George Balanchine att bosätta sig i USA av Lincoln Kirstein, och deras trupp, the American Ballet, gav sin första föreställning 1934. Året därpå blev den direkt knuten till Metropolitan och fick 1948 namnet The New York City Ballet. En annan berömd ensemble är American Ballet Theatre. Ett av USA:s väsentliga bidrag till den västerländska kulturen under 1900-talet, vid sidan av jazzmusiken, är den fria dansen (i USA kallad modern dance). Pionjärer var Isadora Duncan, som revolterade mot den klassiska balettens förstelning, och dansare som José Limón och Martha Graham. Alvin Ailey och Katherine Dunham hämtade inspiration i de svartas danser, i USA respektive Västindien. Merce Cunningham och Paul Taylor sökte sig mot abstrakt danskonst.

Jazzdansen har uppenbarat sig i åtskilliga former: cake walk, charleston, black bottom och inte minst stepp. Square dance, numera med centrum i Nashville, har europeisk bakgrund. Av den för kontinenten ursprungliga folkdansen bland indianerna återstår bara spillror.

Musik. De nordamerikanska indianernas musik var mestadels vokal, enstämmig och ackompanjerad av trummor. I 1600-talets invandrarsamhällen bestod musiken huvudsakligen av religiösa sånger som förts med från hemlandet, och först på 1700-talet tog den världsliga musikodlingen fart. På 1800-talet växte en specifikt amerikansk typ av evangeliska sånger fram, gospel hymns.

Källa BSL01